Traumatisk hjärnskada: Aktiviteter inom tal- och språkterapi

Efter en traumatisk hjärnskada är talet ofta stört eller nedsatt. Skadan kan bero på trubbigt våld, en lesion eller en stroke, bland annat. Traumet kan ha påverkat hjärnans talområden – Wernickes eller Brocas område – vilket ger upphov till kognitiva problem, eller de motoriska områdena i hjärnan, vilket i stället skapar produktionsproblem. Behandlingen beror till viss del på var skadan sitter, men det finns flera terapiformer med varierande framgång beroende på skadans omfattning.

Att klassificera störningarna

Motoriska problem inkluderar dysartri, det vill säga problem med tung- eller läppmuskulaturen, samt apraxi, som innebär bristande koordination av samma muskler.

Kognitiva problem inkluderar dysfasi (en viss nedsättning av språkförmågan, till exempel att tala eller skriva), afasi (en total förlust av språkmodaliteten) samt dysprosodi (en störning av talets kvalitet eller uttryck). Dysprosodi är ett neurologiskt problem som ännu inte har kunnat lokaliserats till någon specifik del av hjärnan.

Motoriska talproblem

Omedelbart efter en skada är målet enbart grundläggande kommunikation – att använda blinkningar, nickar eller "ja" och "nej" som svar på frågor är ett första steg. Därefter fokuserar terapin på att stärka och koordinera musklerna som behövs för att bilda tal. Terapin omfattar bland annat följande övningar:

• Rör tungan från sida till sida och upp och ner; andas lugnt mellan varje moment.
• För styrka och "höjning": blås upp kinderna ("ekorrmun") genom att hålla läpparna slutna och fylla munnen med luft så att kinderna buktar ut. "Citronryckning" är motsatsen: forma en tät förslutning med läpparna och sug in luft så att kinderna dras inåt.
• Andas djupt in, håll andan i fem sekunder medan de inre musklerna trycker ned mellangärdet.
• Andas djupt in, håll andan i fem sekunder medan de inre musklerna drar upp mellangärdet.
• Blås i ett sugrör med fingret över mynningen och håll i fem sekunder.
• Säg "ah, ah, ah" med djup röst.
• Säg "ii, ii, ii" med hög röst. Växla fem gånger med föregående övning.
• Gå försiktigt vidare mot ökad kontroll vid aktiviteter som gurgelövningar.

När området har återfått sin funktion kan sträckövningar för nacke, axlar och rygg samt rörelser för armarna inkluderas, liksom andningsövningar.

Biofeedback kan även användas för att främja kontrollerad andning och ett avslappnat mellangärde.

Kognitiva talproblem

Det finns flera olika terapier för att hjälpa talet att återhämta sig efter en stroke, till exempel:

• Kognitiv-lingvistisk terapi, som söker återskapa kopplingen mellan känslor och ord.
• Programmerad stimulering, som utgår från ett multisensoriskt angreppssätt.
• Gruppterapi, som skapar en trygg miljö där den hjärnskadade kan öva upp sitt talet, samt andra övningar.

Här är också det första steget grundläggande kommunikation – att kunna uttrycka "ja" eller "nej" går långt för att få patientens behov tillgodosedda. Allteftersom terapin fortskrider uppmuntras patienten att verbalt knyta an till sin omgivning och sina minnen. Dessutom bör hen träna på följande:

• Identifiera föremål i rummet.
• Sätta ihop enkla meningar, exempelvis "pojken går".
• När talet utvecklas, gå vidare till längre och mer sammanhängande tal.
• Neurologiskt avancera till mer krävande övningar som tungvrickare.
• Göra listor med synonymer.
• Göra listor med homonymer.
• Rita tankekartor och begreppsnätverk.
• Träna på att göra planer och värdera information.