Huntingtons sjukdom är en ärftlig neurologisk sjukdom som drabbar nervcellerna i hjärnan. Personer som lever med sjukdomen utvecklar ofta problem med rörelser, koordination och balans, informationsbearbetning samt minne. Sjukdomen är degenerativ, vilket innebär att symtomen förvärras över tid. Även om Huntingtons sjukdom inte går att botas finns det flera läkemedel som kan lindra symtomen och förbättra livskvaliteten för de drabbade.
Tetrabenazin är det enda läkemedel som godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA specifikt för behandling av Huntingtons sjukdom. Läkemedlet verkar genom att påverka signalsubstansen dopamin i hjärnan och används främst för att minska de ofrivilliga rörelser, så kallade chorea, som är typiska för sjukdomen. Vanliga biverkningar är sömnlöshet eller trötthet.
Ibland förskriver läkare antipsykotiska läkemedel, exempelvis haloperidol, klorpromazin, klozapin eller olanzapin, för att dämpa vanföreställningar, hallucinationer, aggressivt beteende och ofrivilliga rörelser hos patienter med Huntingtons sjukdom. Dessa läkemedel kan dock ibland orsaka dåsighet och muskelstelhet.
Lugnande medel, såsom klonazepam, andra bensodiazepiner, paroxetin och venlafaxin, används för att behandla ångest, ofrivilliga rörelser och våldsamt beteende hos patienter med Huntingtons sjukdom. Personer som använder dessa läkemedel kan ibland uppleva känslor av eufori eller trötthet.
Depression är vanligt förekommande vid Huntingtons sjukdom. Därför förskriver läkare ibland antidepressiva läkemedel, exempelvis fluoxetin, sertralin eller nortriptylin, för att lindra depressiva besvär och tvångsmässiga beteenden. De vanligaste biverkningarna är trötthet och illamående.
För att hantera humörsvängningar och känslomässiga utbrott kan läkare ordinera stämningsstabiliserande läkemedel, såsom litium, karbamazepin eller valproat. Dessa läkemedel kan ibland ge trötthet och illamående som biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online