Rolandiska anfall är en form av epileptiskt anfall som främst drabbar barn. Under ett anfall, som vanligtvis varar i cirka två minuter, förblir barnet helt medvetet. Forskare har nyligen identifierat en genetisk markör som tros vara en sannolik orsak till rolandiska anfall.
En person som drabbas av ett rolandiskt anfall upplever ofta stickningar på ena sidan av ansiktet, tillsammans med ansiktsförvridning och ökad salivavsöndring. Detta kan även åtföljas av förlorad muskelkontroll och domningar i ansiktet.
Enligt Epilepsy Therapy Projects informationssajt utgör rolandiska anfall cirka 15 procent av alla epileptiska anfall hos barn. Anfallen börjar vanligtvis vid 3 till 6 års ålder och återkommer ofta fram till pubertetens början, varefter de i de flesta fall försvinner av sig själva.
Rolandiska anfall orsakas av en störning i hjärnans rolandiska område. Detta område, som ligger i tinningloben, styr ansiktsuttryck, tungrörelser och känsel i ansiktet. När nervaktiviteten i detta område störs utlöses de typiska symtomen.
Medicinska forskare har nyligen identifierat en mutation i genen för elongatorproteinkomplex 4 (ELP4) som en möjlig orsak till rolandiska anfall. Resultaten av denna forskning publicerades i februariupplagan 2009 av Neurology Today.
Enligt forskarna kan den muterade ELP4-genen påverka hur neuroner kopplas samman i hjärnans rolandiska område. Detta gör att signalerna som överförs via dessa neuroner blir förvirrade och oordnade, vilket i sin tur utlöser anfallen.
Rolandiska anfall behandlas i allmänhet inte med läkemedel, eftersom anfallen oftast inträffar under natten och tenderar att försvinna med åldern. Barn som dock drabbas av anfall på dagtid kan få antiepileptiska läkemedel, exempelvis Neurontin (gabapentin) eller Trileptal (oxkarbazepin), för att minska risken för nya anfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online