Plexus brachialis, eller armnätet, är ett nätverk av nerver som löper från nacken till armhålan. Det styr muskelrörelser och känsel i axel, arm och hand. Skador uppstår när dessa nerver skadas, exempelvis vid trauma, inflammation eller tumörer i axelregionen. En person med en plexus brachialis-skada kan uppleva symtom som förlamning i armen, nedsatt muskelkontroll i arm, hand eller handled samt känselbortfall i handen eller armen. Vissa skador lämnas obehandlade, medan andra patienter får fysioterapi eller opereras.
För vissa patienter med plexus brachialis-skador är det bästa alternativet att låta skadan läka på egen hand. Detta gäller oftast spädbarn som föds med skadan och som vanligtvis behöver tre till fyra månader för att tillfriskna. Andra patienter kan läka inom några veckor eller månader, beroende på skadans omfattning. Huruvida behandling behövs beror på skadans svårighetsgrad.
En avulsion är en skadetyp som uppstår när nervroten lossnar från ryggmärgen. Vid en ofullständig avulsion är nerven inte helt avskärd och kan då långsamt läka av sig själv. En ruptur innebär att nerven slits av, men på en annan plats än där den fäster mot ryggraden. Neuropraxi är en mindre allvarlig skada som uppstår när det skyddande höljet runt nerven skadas. I detta fall är själva nerven intakt, men dess förmåga att fungera som signalledare försämras. De flesta patienter med denna typ av skada läker utan operation eller terapi. Patienter med fullständiga avulsioner eller rupturer läker däremot sällan utan att nerven kirurgiskt återkopplas.
Fysioterapi vid plexus brachialis-skador omfattar vanligtvis rörelseövningar samt mediciner och behandlingar som lindrar smärta. Fysioterapi rekommenderas ofta för att hjälpa patienter att bibehålla eller återfå muskelstyrka. Behandlingsperioden varar vanligtvis mellan tre och åtta veckor. Rörelseövningarna hjälper till att minska stelhet i armen och öka rörligheten i lederna.
Exempel på övningar:
Vissa läkare rekommenderar även skenor och ortoser som underlättar rörligheten i armar och händer. Om deltoidmuskeln försvagats av skadan används ofta en armslinga för att skydda överarmsbenet (humerus). Mot smärta kan patienter få läkemedel som kortikosteroider, antiinflammatoriska läkemedel, analgetika, muskelavslappnande medel, antiepileptika eller tricykliska antidepressiva.
Om patienten inte återhämtar sig inom tre till sex månader, och senast inom ett år, rekommenderar läkare vanligtvis operation. Alternativen inkluderar nervtransplantat, nervöverföringar och muskelöverföringar.
Vid ett nervtransplantat placeras nervvävnad i det gap som uppstår när nerver har brustit eller töjts. Vävnaden hämtas från andra delar av kroppen, oftast armbågen eller underbenen. Därefter växer nerverna runt vävnaden, normalt cirka 2,5 centimeter per månad, vilket gör tillfrisknandet till en långsam process.
En nervöverföring innebär att en fungerande del av plexus brachialis används för att ersätta en skadad nerv eller muskel nära ryggmärgen. Syftet är att återge motorisk och sensorisk funktion. Under ingreppet sys den fungerande delen av plexus brachialis fast vid den nerv eller muskel som inte fungerar.
Vid muskelöverföring transplanteras en frisk muskel, inklusive dess nerver och blodförsörjning, från benet till den plats på armen som inte fungerar. Målet med operationen är att återställa motoriken i axel, armbåge och hand.
Även om dessa kirurgiska ingrepp kan återge rörelseförmåga i arm, axel och hand, återställs endast delvis handens förmåga att greppa föremål. Ibland krävs flera kirurgiska ingrepp för att ge handen bättre greppfunktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online