Epilepsi behandlas med antiepileptiska läkemedel, ofta kallade antikonvulsiva. Dessa läkemedel har specifika biverkningar. I början av behandlingen kan patienten uppleva mindre besvär tills kroppen vant sig vid den nya medicinen. Vissa patienter kan också drabbas av allvarliga biverkningar och reaktioner, särskilt de som är extra känsliga för sådana effekter. Läkemedlen utgör dessutom en påvisad risk för fostret – det finns dokumenterade fall av missbildningar och avvikelser hos barn till mödrar som använt antikonvulsiva under graviditeten.
Doseringen kan påverka patienter på olika sätt. Höga doser av antikonvulsiva kan leda till vissa biverkningar. Vanliga biverkningar vid höga doser är sluddrigt tal, sedering och ostadighet. Sömnighet kan också förekomma. Dubbelseende, viktökning, hyperaktivitet, sömnlöshet, aggression och beteendeförändringar är andra möjliga effekter.
Dessa biverkningar syns oftast i den initiala fasen av behandlingen. När patienten blir mer van vid den nya medicinen och dess effekter brukar besvären gradvis försvinna och slutar i regel störa vardagen.
Allvarliga biverkningar av epilepsiläkemedel inkluderar långvarig feber, utslag, kraftig halsont, munsår, lättblödning, små prickformiga blödningar i huden, svaghet, uttalad trötthet, svullna körtlar, aptitlöshet samt ökad frekvens av anfall.
Dessa symtom kräver alltid medicinsk bedömning. Om du eller en närstående uppvisar något av dessa tecken ska akuten sökas omedelbart. Symtomen kan förvärras snabbt och kan i värsta fall bli livshotande om de inte behandlas korrekt och i tid.
Idiosynkratiska biverkningar är ovanliga reaktioner som drabbar personer med överkänslighet mot läkemedlet eller som utvecklar svåra allergiska reaktioner. De är sällsynta bland användare av antikonvulsiva men kan förekomma. De mest allvarliga innefatar potentiellt dödlig leverskada, aplastisk anemi och Stevens-Johnsons syndrom.
Aplastisk anemi är ett allvarligt tillstånd där kroppen inte producerar tillräckligt med blodceller, vilket leder till trötthet och ökad sårbarhet för infektioner och okontrollerbara blödningar. Behandlingen kan bestå av läkemedel, blodtransfusioner eller benmärgstransplantation.
Stevens-Johnsons syndrom, även känt som erytema multiforme, är ett svårt tillstånd där huden drabbas av knutor, sår och blekröda ringar. Huden kliar och stora kroppsdelar kan täckas av lesioner, inklusive händer, mun och fötter. Behandlingen består av antibiotika, kortikosteroider och sjukhusvård för att hejda spridningen av infektionen.
Inget av de läkemedel som visats hjälpa mot epilepsi är godkänt som säkert att använda under graviditet. De flesta vanligt förekommande preparat har kopplats till missbildningar hos barnet. En högre dos av antikonvulsiva under graviditeten ökar dessutom risken ytterligare.
De allvarligaste effekterna på barnet är läpp-, käk- och gomspalt, hjärtfel samt ryggmärgsbråck (spina bifida). Det finns även ett tillstånd hos nyfödda som liknar fetalt alkoholsyndrom, där barnet föds med brett ansatta ögon, lågt sittande öron, kort överläpp och lätta avvikelser i fingrarnas utveckling. Av dessa skäl avråds användning av antikonvulsiva under graviditet, och gravida med epilepsi bör alltid ha nära kontakt med sin läkare.
Antikonvulsiva kan användas på ett tryggt sätt för behandling av epilepsi hos de flesta patienter. Läkemedelsgruppen har funnits länge och har en gedigen dokumenterad effekt vid epilepsibehandling.
För bästa resultat måste medicinerna användas korrekt under överinseende av läkare, och doser ska endast justeras av medicinsk personal – aldrig på egen hand. Upplever du problem med din behandling bör du diskutera detta med din läkare, så att ni tillsammans kan ta fram en lämplig behandlingsplan om antikonvulsiva inte skulle vara rätt val för dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online