Demens är inte en sjukdom i sig, utan ett medicinskt samlingsbegrepp för en grupp symtom som kännetecknas av en långsam försämring av de mentala funktionerna. Tillståndet påverkar förmågan att klara vardagliga aktiviteter och att umgås med andra människor. Demens kan vara frustrerande och utmanande för alla inblandade – både den drabbade och de närstående.
De flesta som drabbas av demens är över 65 år, men demens är inte en normal del av åldrandet. Yngre personer kan också få diagnosen, ibland till följd av en skada eller en sjukdom som påverkar hjärnans funktion.
Demens orsakas av att hjärnceller dör. Cellerna kan skadas av hjärnsjukdomar eller stroke, det vill säga syrebrist i hjärnan till följd av stoppad blodtillförsel. Andra orsaker är hiv/aids, hög feber, vätskebrist, borrelia (Lyme-sjukdom) och vitaminbrist. Även huvudskador, hjärntumörer, reaktioner på läkemedel samt långvarigt drog- eller alkoholmissbruk kan ligga bakom tillståndet.
Demenssymtomen utvecklas ofta gradvis under flera år. Det börjar vanligtvis med enkel glömska och övergår så småningom i svårigheter att minnas rutinuppgifter, personer och platser. Andra symtom är svårigheter med talet och det abstrakta tänkandet, sämre hygien, sömnproblem och nedsatt omdöme. En person med demens kan periodvis uppvisa stor förvirring och oro. Plötsliga personlighetsförändringar kan uppstå när frustrationen tar överhanden. Demens åtföljs också ofta av depression och delirium.
För att avgöra om en person lider av demens behöver läkaren ta hänsyn till flera faktorer. Först går man igenom patientens sjukhistoria, vilket ger en utgångspunkt att jämföra de ovanliga symtomen med. Därefter följer en komplett fysisk och neurologisk undersökning. Patientens beteende dokumenteras, och personen genomgår även en rad kognitiva tester. Dessa test är lätta för någon utan demens och inkluderar att återge ord, namnge föremål, minnas händelser och ange dagens datum.
Demens som orsakas av vitaminbrist, vätskebrist eller hög feber kan ofta gå tillbaka så snart orsaken åtgärdats. Tyvärr leder de kroniska och obotliga orsakerna till ett bestående tillstånd. Ibland kan läkemedel lindra symtomen. Kolinesterashämmare utvecklades ursprungligen för att behandla Alzheimers sjukdom och kan ge förbättring hos demenspatienter. Antipsykotiska läkemedel används ibland, men de kan ge oönskade biverkningar. Behandling utan läkemedel omfattar fysioterapi, talträning och arbetsterapi. Familjeterapi och stödgrupper ger anhöriga strategier för att hantera livet tillsammans med en person som har demens.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online