Hydrocefalus är ett tillstånd där ryggmärgsvätskan (likvor) ansamlas i hjärnans ventriklar, vilket kan leda till ett onormalt förhöjt tryck inne i huvudet. Tillståndet kan antingen vara medfött (kongenital hydrocefalus) eller uppkomma i alla åldrar (förvärvad hydrocefalus) till följd av sjukdomar som hjärninflammation och tumörer, eller av allvarligt huvudtrauma och blödningar.
Hos spädbarn är en tydligt ökad huvudomkrets ett av de mest synliga tecknen på hydrocefalus, ofta tillsammans med förändringar i ansiktsdragen. Hos äldre barn och vuxna är symptomen istället bland annat svår huvudvärk, illamående och kräkningar, yrsel, suddig syn, kognitiva besvär, problem med balans och gång, nedåtriktad blick samt en allmän känsla av svaghet.
Livslängden hos patienter med hydrocefalus varierar kraftigt och beror på flera olika faktorer. Här är de viktigaste punkterna att ta hänsyn till.
Notera hur tidigt hydrocefalussen upptäcktes. Hur snabbt diagnosen ställs har stor betydelse för behandlingens framgång. Ju tidigare tillståndet identifieras, desto större är chansen att också fastställa orsaken. Och ju klarare orsaken är, desto bättre blir möjligheterna till en lyckad behandling som kan ge patienten ett längre liv.
Bedöm hur allvarlig den bakomliggande orsaken är. Om hydrocefalussen redan är uttalad vid födseln finns det en betydande risk för fysiska funktionsnedsättningar och en kortare livslängd, särskilt om hjärnskadan är omfattande. Är tillståndet däremot inte lika allvarligt vid födseln kan barnets livslängd ligga nära det normala – men endast om korrekt behandling ges i rätt tid.
Utvärdera hur snabbt och effektivt behandlingen sätts in. Obehandlad hydrocefalus försämras oftast med tiden, vilket gör att tidig insats ger betydligt bättre prognos.
En vanlig behandlingsmetod är att operera in ett så kallat shuntsystem. Shunten leder bort vätskeflödet från hjärnan och håller trycket inne i skallen inom normala gränser. När shunten väl fungerar som den ska bidrar den till att förlänga patientens livslängd. Ett väl fungerande shuntsystem brukar hålla i cirka tio år, men i vissa fall slutar det fungera tidigare och måste då bytas ut eller repareras.
En alternativ behandlingsmetod är endoskopisk tredje ventrikeln ostomi (ETV), där man skapar ett litet hål i golvet på hjärnans tredje ventikel för att ge vätskan en ny passage. Resultaten varierar mellan patienter – vissa förbättras dramatiskt, medan andra kan få en försämring efter några månader.
Var uppmärksam på om allvarliga komplikationer börjar utvecklas, eftersom detta alltid betraktas som en akut situation. Patienter med shuntsystem kan drabbas av komplikationer såsom shuntfel, infektion eller blockering. I de flesta fall går dessa problem att behandla framgångsrikt, men om de ignoreras kan de leda till livshotande tillstånd som förkortar patientens liv.
Vid komplikationer som andningsstillestånd eller blödning avgörs återhämtningen främst av skadans svårighetsgrad snarare än av hydrocefalussen i sig. Lyckas behandlingen och hjärnan fortsätter fungera normalt har patienten goda chanser till en lång livslängd, jämfört med dem som har fått en allvarligare hjärnskada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online