
Det finns inga belägg för att Buddha, som var en religiös och andlig ledare, skulle ha haft någon exceptionell förmåga att använda mer av sin hjärna än andra människor. Idén att människan bara utnyttjar en viss procentandel av sin hjärna är en välkänd myt – men den saknar helt vetenskapligt stöd.
Hjärnans funktion bygger på samordnad aktivitet mellan olika regioner och nätverk, inte på att en specifik procentandel av hjärnan aktiveras. Modern hjärnforskning, bland annat med bildtekniker som fMRI, visar att i princip hela hjärnan är aktiv under dygnets olika timmar – även när vi sover eller vilar.
Föreställningen att vi bara använder cirka 10 procent av hjärnan har spridits länge i populärkultur och new age-kretsar, ofta kopplad till idén om dolda, övermänskliga förmågor. Forskare har dock gång på gång kunnat motbevisa detta. Hjärnan är ett högt specialiserat organ där nästan alla delar fyller en funktion, och skador på även små områden kan få allvarliga konsekvenser.
Om Buddha upplevde djupa meditations- eller medvetandetillstånd kan det givetvis ha påverkat hans hjärnaktivitet. Men det handlar inte om att "använda mer" av hjärnan – snarare om andra aktivitetsmönster och förändrade kopplingar mellan olika hjärnområden. Studier på erfarna mediterande visar exempelvis skillnader i områden kopplade till uppmärksamhet och emotionell reglering.
Sammanfattningsvis: frågan om hur många procent Buddha kunde använda av sin hjärna bygger på ett missförstånd om hur hjärnan fungerar. Både Buddha och alla andra människor använder i praktiken hela sin hjärna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online