Myelinskidan är ett isolerande skikt av fettvävnad som skyddar kroppens nervceller från elektrisk aktivitet. Skiktet spelar en avgörande roll för att leda nervsignaler effektivt längs nervcellen. När myelinskidan degenererar kan signalöverföringen störas, vilket kan ge symtom som smärta i armar och ben, synförändringar, nedsatt muskelfunktion samt svårigheter med finmotorik.
Enligt Medline Plus är myelinskidans främsta uppgift att möjliggöra snabb och effektiv överföring av impulser längs nervcellerna. Myelin täcker centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen, samt det perifera nervsystemet. Däremot täcker myelin normalt inte det autonoma nervsystemet, och det saknas helt hos ryggradslösa djur, enligt Athabasca University.
Myelinskidan i centrala nervsystemet består av cirka 40 procent vatten, medan lipiderna utgör omkring 70–85 procent. De viktigaste lipiderna är cerebrosider, kolesterol, lecitin och etanolhaltiga plasmalogener. En mindre lipidkomponent är sfingomyelin. Proteiner står för ungefär 15–30 procent av sammansättningen, och de dominerande proteinerna är basalt myelinprotein (myelin basic protein) samt proteolipidprotein.
Myelinskidan i det perifera nervsystemet innehåller samma proportioner vatten, lipider och proteiner som i centrala nervsystemet. Lipiderna är av liknande typ men förekommer i olika proportioner. Den viktigaste proteinkomponenten är P0, som utgör cirka 50 procent av proteinsammansättningen. Övriga väsentliga proteiner är basalt myelinprotein och P2.
Bland sjukdomar som innebär demyelinisering av centrala nervsystemet återfinns multipel skleros, leukodystrofier, optikusneurit och transversell myelit. I det perifera nervsystemet inkluderar demyeliniserande tillstånd Guillain-Barrés syndrom, Charcot-Marie-Tooths sjukdom och perifer neuropati. Om du misstänker att du har symtom på någon av dessa sjukdomar bör du kontakta din vårdgivare för att få rätt utredning och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online