Frågan ställs ofta, men svaret behöver en kort förtydligning. Strikt sett är det somatiska nervsystemet själva den frivilliga delen av det perifera nervsystemet. Den ofrivilliga delen kallas i stället för det autonoma nervsystemet. Eftersom begreppen ofta blandas ihop uppfattas det somatiska nervsystemet ibland felaktigt som uppdelat i en frivillig och en ofrivillig gren.
Det somatiska nervsystemet omfattar alla skelettmuskler samt de nerver som kontrollerar dem. Tack vare detta system kan du medvetet gå, lyfta armen, le eller skriva på tangentbordet. Motoriska nerver leder impulser från hjärnan och ryggmärgen ut till musklerna, medan sensoriska nerver rapporterar tillbaka information om beröring, position och spänning från hud, muskler och leder.
Det autonoma nervsystemet reglerar funktioner som vi normalt inte kan styra medvetet, exempelvis hjärtats slag, andningen, blodtrycket och matsmältningen. Det innerverar den glatta muskulaturen, hjärtmuskeln och kroppens körtlar.
Systemet delas vidare in i en sympatisk och en parasympatisk del. Den sympatiska delen aktiverar kroppen vid stress – den så kallade kamp- eller flyktresponsen – medan den parasympatiska hjälper kroppen att vila, smälta mat och återhämta sig.
Ett tredje, delvis självstyrande nätverk är det enteriska nervsystemet, som kontrollerar mag- och tarmkanalen. Det kallas ibland kroppens "andra hjärna" eftersom det rymmer hundratals miljoner nervceller som reglerar matsmältningen i stor utsträckning utan direkt inblandning från hjärnan.
Kort sagt hanterar det somatiska nervsystemet de frivilliga rörelserna via skelettmusklerna, medan det autonoma och enteriska nervsystemet sköter kroppens ofrivilliga funktioner. Att hålla isär begreppen gör det betydligt lättare att förstå hur kroppens interna kommunikation fungerar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online