När hjärnvävnad innehåller talrika neurofibrillära tovor och senila plack rör det sig om förändringar som är starkt förknippade med Alzheimers sjukdom – en neurodegenerativ sjukdom som kännetecknas av ett successivt kognitivt förfall. Dessa två strukturer är bland de mest framträdande patologiska fynden vid mikroskopisk undersökning av hjärnan hos drabbade patienter.
Neurofibrillära tovor är onormala ansamlingar av ett protein som kallas tau, vilka byggs upp inuti nervcellerna (neuronerna). Under normala förhållanden hjälper tau-proteinet till att stabilisera nervcellernas inre skelett, men vid sjukdomen klumpar proteinet ihop sig och bildar trassliga strukturer. Dessa tovor stör neuronernas normala funktion och antas bidra väsentligt till det minnesbortfall och den kognitiva nedsättning som karaktäriserar Alzheimers sjukdom.
Senila plack, även kallade amyloida plack, består av avsättningar av proteinet beta-amyloid som samlas utanför nervcellerna, i utrymmet mellan dem. Placken stör kommunikationen mellan neuronerna genom att störa synapsernas funktion och utlösa inflammatoriska reaktioner. De misstänks därför spela en central roll i den nervcellsskada och den cellödning som uppkommer i samband med sjukdomens utveckling.
Förekomsten av många neurofibrillära tovor och senila plack i hjärnvävnaden betraktas som ett av de viktigaste patologiska kännetecknen för Alzheimers sjukdom. Det är dock viktigt att komma ihåg att liknande förändringar även kan förekomma vid andra neurodegenerativa sjukdomar samt till viss del hos äldre personer utan uppenbara symtom. En säker diagnos kräver därför alltid en omfattande utredning som kombinerar klinisk bedömning av symtom och kognitiv förmåga, bilddiagnostik såsom MRI eller PET, samt laboratorieundersökningar – exempelvis analys av biomarkörer i ryggmärgsvätskan eller blod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online