Buckelfrakturer, även kallade torusfrakturer, är inte den allra vanligaste typen av benbrott, men de ses oftast hos yngre och äldre patienter. Även om en buckelfraktur kan uppstå i vilket ben som helst är det kroppens långa ben som oftast drabbas – till exempel radius (underarmsbenet på tummesidan), ulna, humerus (överarmsbenet) eller femur (lårbenet). Trots att skadan är smärtsam är läkningstiden förvånansvärt kort jämfört med många andra frakturer, där återhämtningen kan ta flera månader.
Ordet torus kommer från latinets tori, som betecknar en utbuktning eller svullnad. Vid en buckelfraktur går benet faktiskt inte av. Istället veckas den inre benväggen (kortex) ihop på den sida av benet som utsätts för tryck, mot den motsatta sidan. Detta syns som en deformation på kompressionssidan och kan ge upphov till svullnad och smärta.
Frakturer kan uppstå genom olika mekanismer. De kan bero på ett plötsligt trauma eller ett fall, men orsaken kan också vara sjukdomsrelaterad, exempelvis cancer. Att människor instinktivt sträcker ut armarna för att skydda sig när de faller är en vanlig orsak till buckelfrakturer, särskilt i radius och ulna. En buckelfraktur kan även orsakas av trubbigt våld eller en olycka, även om detta är mindre vanligt.
Buckelfrakturer drabbar främst barn och ungdomar samt äldre. Hos unga beror den ökade risken på att skelettet fortfarande är mjukt och böjligt, vilket gör att benet veckas ihop istället för att gå sönder helt. Hos äldre ökar osteoporos (benskörhet) risken för alla typer av frakturer. God näring är avgörande i båda grupperna för att upprätthålla starka och friska ben.
En buckelfraktur diagnostiseras med hjälp av röntgen. På röntgenbilden syns tydligt att ena sidan av benet har veckats ihop mot den andra, utan att benet gått av helt. Buckelfrakturer förväxlas ibland med så kallade grönpinnefrakturer (greenstick-frakturer), som orsakas av samma typ av kraft men där benet spricker på motsatta sidan av kompressionen – dock inte rakt igenom.
Behandlingen av en buckelfraktur består vanligtvis av en mjuk gjuta eller skena. Den håller benet stabilt för att främja läkning, minskar samtidigt svullnaden och lindrar smärtan. Med rätt behandling läker en buckel- eller torusfraktur normalt inom tre veckor. Innan man återgår till fysisk aktivitet bör man alltid få klartecken av en läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online