Ett ben består av två huvudkomponenter: en hård mineraldel och en flexibel organisk del. Mineralerna – främst kalciumfosfat i form av hydroxylapatit – ger benet dess styvhet och styrka. Utan dessa mineraler skulle benet förlora sin stelhet helt och hållet och bli böjligt, ungefär som brosk.
De organiska komponenterna, såsom kollagenfibrerna och osteocyterna (bencellerna), skulle dock förbli intakta. Kollagenet är det som ger benet dess draghållfasthet och viss elasticitet, medan mineralerna ger den kompressionsstyrka som krävs för att bära kroppens vikt.
Resultatet skulle alltså bli ett mjukt, gummiaktigt material som liknar brosk eller senor. Ett sådant ben skulle inte längre kunna fungera som ett strukturellt stöd för skelettet, och kroppen skulle inte kunna stå eller röra sig på normalt sätt.
Avsaknaden av mineraler skulle dessutom göra benet betydligt mer sårbart för deformation och skador. Även om materialet inte skulle spricka på samma sätt som vanligt ben, skulle det lätt böjas ur form under belastning och sakna förmågan att återgå till sin ursprungliga form.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online