Har coelacanthen ett uppdriftssystem?

Ja, coelacanthen har ett effektivt uppdriftssystem som är helt avgörande för dess liv i djuphavet.

En levande fossil med enastående anpassningar

Coelacanthen, en akut hotad fiskart med rötter i kritaperioden, har flera fascinerande anpassningar som gör att den kan överleva i havets djupaste miljöer. En av de mest intressanta är dess unika uppdriftssystem. Coelacanthen reglerar sin uppdrift främst genom att justera mängden olja som lagras i levern.

Levern – nyckeln till kontrollen

Coelacanthens lever utgör ungefär en tredjedel av dess totala kroppsvikt och består av stora fettlagrande celler som kallas hepatocyter. Dessa celler innehåller reservoarer fyllda med olika typer av oljor och fetter. Genom att noggrant reglera mängden olja i levern kan coelacanthen förändra sin totala densitet.

När fisken behöver öka sin uppdrift samlar den på sig mer olja i levern, vilket gör den mindre tät och lättare att hålla sig flytande i vattnet. Omvänt kan den minska oljeinnehållet för att öka densiteten och på så sätt kunna dyka djupare.

Avgörande för överlevnaden på stort djup

Denna kontrollerade uppdrift är nödvändig för coelacanthens överlevnad i den djuphavsmiljö där den lever, eftersom vattentrycket och vattnets densitet varierar kraftigt med djupet. Genom att finjustera sin uppdrift kan coelacanthen stanna kvar på specifika djup och röra sig effektivt i sin omgivning.

Uppdriftssystemet spelar dessutom en viktig roll i fiskens jaktbeteende, eftersom det gör det möjligt för coelacanthen att manövrera smidigt och energisnålt när den jagar byten i mörkret på djupt vatten.