Histologi är den gren av biologin som fokuserar på att studera vävnaders mikroskopiska struktur. En forskare som analyserar dessa strukturer med elektronmikroskop kallas histolog. "Histogenes", en undergren av histologin, handlar om ursprunget till skadliga förändringar i vävnadsstrukturen. Inom histologin studeras tillstånd som påverkar vävnader negativt, bland annat tumörer. Ett exempel på en hjärttumör som undersöks med histologiska metoder är hjärtmyxomet.
Ett hjärtmyxom är en neoplasm, alltså en tumör, som uppstår i hjärtats muskelvävnad, enligt en artikel om hjärntumörer av dr Mary C. Mancini på Medscape. Det kallas även "atriellt myxom" eller "förmaksmyxom" eftersom det oftast sitter i hjärtats förmak. Tillståndet räknas som den vanligast förekommande primära hjärttumören och utgör cirka 40–50 procent av alla hjärttumörer. De flesta myxom är godartade, men de kan ändå ge allvarliga besvär genom att blockera blodflödet eller sprida embolier, och i vissa fall kan histologisk undersökning påvisa malignitet. Hjärtmyxom ställer därför både histologer och behandlande läkare inför diagnostiska och terapeutiska utmaningar.
Enligt dr Mancinis artikel är hjärtmyxom ofta asymtomatiskt medan det växer i hjärtmuskelvävnaden. När symtom väljer framträder misstas de lätt för andra hjärtsjukdomar. Vanliga symtom är snabb hjärtrytm (takykardi), feber samt snabb andning (takypné). Om tumören växer i storlek kan den orsaka en inre obstruktion i hjärtat som liknar hjärtsjukdom eller kongestiv hjärtsvikt. Genom att använda histologi för att studera förändringar i hjärtats mikroskopiska vävnadsstruktur kan diagnosen ställas betydligt säkrare.
Histologi kan inte bara bekräfta diagnosen utan även hjälpa till att lokalisera hjärtmyxom, eftersom tumörerna ser geléaktiga ut och skiljer sig från omgivande celler när de granskas i elektronmikroskop. Histologin används dessutom för att skilja mellan olika typer av hjärtmyxom, enligt artikeln "Clinical and Genetic Aspects of Cardiac Myxomas" av dr Craig T. Basson vid Brigham and Women's Hospital, publicerad i tidskriften Cardiology Rounds. En noggrann vävnadsundersökning kan även avgöra om tumören är malign eller godartad.
Ett annat test som nämns av dr Mancini är erytrocytsedimentationsreaktionen (ESR), på svenska kallad blodsenkning eller SR. Erytrocyter är de röda blodkropparna som cirkulerar i blodet. Om provsvaret visar en högre sedimentationshastighet än normalt kan det tyda på att ett hjärtmyxom föreligger, eftersom inflammation och nedbrytningsprodukter från blodkroppar då ökar i blodet.
Enligt Histopathology-India.net studeras även hjärtmyxomets vävnadsstruktur av histologer för att ta reda på vilka redan befintliga celler tumören kan utvecklas från. Histologistudier har visat att så kallade mesenkymala celler – embryonala celler som finns kvar vid födseln – samt subendokardiella celler, som ligger i hjärtväggens innersta slemskikt, kan utvecklas till hjärtmyxom.
Kirurgisk behandling, inklusive resektion där hjärtmyxomet avlägsnas, är den rekommenderade åtgärden enligt Medscape. Är tumören malign kan även kemoterapi och strålbehandling ordineras. Patienter med samtidiga tillstånd, exempelvis högt blodtryck, hjärtrytmrubbningar (arytmi) eller paragangliom – en tumör i binjurevävnaden – kan behöva behandling med betablockerare före operationen. Även om histologi inte används direkt i den kirurgiska vården måste hjärtats vävnadsstruktur övervakas både före och efter behandling, särskilt under pågående kemoterapi och strålbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online