Enligt National Institutes of Health (NIH) är kranskärlssjukdom den vanligaste formen av hjärtsjukdom och den ledande dödsorsaken i USA, för både män och kvinnor. Det finns en rad olika tester som hjälper läkare att diagnostisera hjärtsjukdomar, däribland kranskärlssjukdom. Vissa av dessa undersökningar innebär liten risk och är icke-invasiva, medan andra är invasiva och därmed förknippade med högre risk.
Icke-invasiva hjärntester är undersökningar som inte på något sätt stör kroppens integritet. Testerna utförs utan att nålar, vätskor eller instrument förs in i kroppen. Sådana diagnostiska metoder inkluderar lungröntgen, elektrokardiogram (EKG), olika former av datortomografi och arbetsbelastningstest på löpband.
Invasiva ingrepp innebär däremot att något främmande förs in i kroppen. Det kan vara lika enkelt som en nål för ett blodprov eller lika komplext som en speciell slang som används för att studera hjärtats inre funktioner. Invasiva hjärttester omfattar bland annat hjärtkateterisering, myokardibiopsi, intravaskulärt ultraljud och talliumstress-test.
Hjärtkateterisering är en invasiv metod där en lång, smal slang – en kateter – förs in i ett blodkärl i ljumsken. Katetern leds genom kärlen tills den når hjärtat. När katetern är på plats injiceras ett kontrastmedel genom den. Kontrastmedlet sprider sig genom hjärtats kamrar, klaffar och blodkärl, vilket gör att läkaren kan visualisera blockeringar i kransartärerna, utvärdera hjärtmuskelns funktion, bedöma problem med klaffar eller aorta samt avgöra om ytterligare behandlande ingrepp behövs.
En myokardibiopsi innebär att en liten bit av hjärtmuskeln tas bort och undersöks för avvikelser. Vävnadsbiten, som är ungefär stor som ett nålhuvud, tas med hjälp av en bioptom – en liten kateter med en gripande anordning i spetsen. Till skillnad från vid hjärtkateterisering, där katetern förs in via ett blodkärl i ljumsken, förs katetern för en myokardibiopsi in genom ett blodkärl i halsen. Ingripandet används för att påvisa inflammation i hjärtat eller för att bedöma eventuell organavstötning efter en hjärttransplantation.
Intravaskulärt ultraljud, IVUS, utförs i samband med hjärtkateterisering och använder en ljudgivare som sitter på kateterns spets. Givaren utsänder högfrekventa ljudvågor som ger detaljerade bilder av kransartärernas insidor. IVUS är till stor hjälp för att avgöra om artärförträngningar, så kallade plack, är stabila eller sårbara. Sårbara plack, även kallade mjuka plack, orsakar oftare hjärtinfarkter än stabila plack.
Ett vanligt arbets-EKG övervakar hjärtfunktionen medan patienten går på ett löpband. Ett talliumstress-test är i grunden ett arbets-EKG med bilder. När patienten når sin maximala träningsnivå på löpbandet ges hen en injektion av radioaktivt tallium. Ämnet gör det möjligt att följa blodflödet genom hjärtat. Läkaren kan därmed bedöma hur allvarliga kärlförträngningarna är, hur mycket blod som når hjärtat under vila och belastning samt hur intensiv träning patientens hjärta klarar av.
Invasiva tester föreslås oftast när icke-invasiva undersökningar inte gett tillräckligt tydliga svar, eller när resultaten tyder på allvarlig hjärtsjukdom. Ingrippen utförs på sjukhus under noggrann övervakning, och risken för komplikationer är låg – men inte obefintlig. Läkaren väger alltid nytta mot risk innan ett invasivt test rekommenderas, och patienten informeras om både förfarandet och eventuella biverkningar i förväg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online