Under fysisk träning ökar kroppens efterfrågan på syre och näringsämnen kraftigt. För att möta detta behov genomför det kardiovaskulära systemet en rad samordnade anpassningar som tillsammans säkerställer att de arbetande musklerna och viktiga organ får tillräcklig blodförsörjning. Här är de viktigaste mekanismerna:
Hjärtat slår snabbare under träning för att kunna pumpa ut mer blod till musklerna och andra aktiva organ i kroppen.
Hjärtmuskeln drar ihop sig med större kraft, vilket gör att varje hjärtslag pumpar ut en större mängd blod. Detta kallas ökad slagvolym.
Minutvolymen – den totala mängd blod hjärtat pumpar per minut – beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen med slagvolymen. Eftersom båda dessa ökar under träning stiger minutvolymen kraftigt, ofta flera gånger jämfört med vila.
Blodkärlen i de muskler och organ som är aktiva under träningen vidgas. Detta gör att mer blod kan flöda till områden där behovet av syre och näring är som störst.
Samtidigt minskas blodflödet till mindre nödvändiga organ och vävnader, exempelvis huden och matsmältningsorganen. På så sätt omfördelas blodet till hjärtat, hjärnan och skelettmusklerna, som har det högsta syrebehovet.
För att kunna pumpa den ökade minutvolymen genom kärlsystemet stiger blodtrycket under fysisk ansträngning.
Vid regelbunden träning stimuleras produktionen av röda blodkroppar, vilket förbättrar blodets förmåga att transportera syre.
Syrekoncentrationen i blodet ökar i takt med att fler röda blodkroppar bildas och att mer hemoglobin frisätts från mjälten.
Eftersom hjärtfrekvensen, slagvolymen och minutvolymen ökar, hjärtmuskeln arbetar hårdare och blodkärlen vidgas, stiger även hjärtats egen syreförbrukning markant under träning.
Tack vare dessa kardiovaskulära anpassningar kan kroppen leverera den extra mängd syre och näring som krävs under fysisk aktivitet. Tillsammans gör de att prestationsförmågan ökar och att musklerna kan arbeta effektivt under längre tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online