Vad är patofysiologin vid leptospiros?

En komplex sjukdom med flera stadier

Patofysiologin vid leptospiros är komplex och omfattar flera stadier och mekanismer – från bakteriernas inträde i kroppen till ett tvåfasigt sjukdomsförlopp med potentiellt livshotande komplikationer.

Inträde och initial replikation

Leptospirer tränger in i människokroppen genom skadad hud, slemhinnor eller ögonbindelhinnan (konjunktiva). Väl inne i kroppen börjar bakterierna multiplicera sig lokalt, främst i blodet. I många fall orsakar detta tidiga skede inga märkbara symtom.

Inkubationsperiod

Efter den första infektionen följer en inkubationsperiod på vanligtvis 2 till 30 dagar innan de första symtomen debuterar.

Tvåfasigt kliniskt förlopp

Leptospiros kännetecknas av ett typiskt tvåfasigt sjukdomsförlopp, där varje fas har sina egna mekanismer och kliniska manifestationer.

Första fasen: den septikemiska (leptospiremiska) fasen

1. Leptospiremi: Under den första fasen multipliceras leptospirerna snabbt i blodbanan, vilket orsakar feber, frossa, huvudvärk, muskelvärk (myalgi) och rodnade ögonvitor (konjunktival injektion).

2. Vävnadsinvasion: Bakterierna sprids och invaderar olika vävnader och organ, inklusive lever, njurar, mjälte, lungor, hjärta och centrala nervsystemet.

3. Kapillärskada: Spiroketerna binder till endotelceller i kärlväggarna, vilket skadar blodkärlen och leder till ökad kapillär permeabilitet – det vill säga att kärlväggarna blir genomsläppliga för vätska och blodkomponenter.

Andra fasen: immunfasen

1. Immunrespons: Allteftersom immunsystemet reagerar mot infektionen bildas antikroppar och inflammatoriska signalämnen (mediatorer).

2. Immunmedierad vävnadsskada: Immunsvaret leder till att immunkomplex avsätts i drabbade vävnader, att komplementsystemet aktiveras och att neutrofiler rekryteras till det inflammerade området. Denna inflammatoriska reaktion kan skada vävnader och organ och ligger bakom de flesta kliniska symtom under andra fasen.

3. Organspecifika manifestationer: Vilka symtom som uppträder beror på vilka organ som engageras:

• Lever: Gulsot (ikterus), förhöjda leverenzymer och förstorad lever (hepatomegali).
• Njurar: Njursvikt, proteinuri (protein i urinen) och hematuri (blod i urinen).
• Lungor: Lungblödning och akut andningssvikt.
• Centrala nervsystemet: Meningoencefalit som kan ge huvudvärk, påverkat medvetandetillstånd, kramper och förlamning av hjärnnerver.
• Blödningar: Petekier (små hudblödningar), större hudblödningar (ekymoser) eller mag-tarmblödningar kan uppstå till följd av kapillärskador och störd koagulation.

Konvalescens eller svåra komplikationer

Efter immunfasen kan många patienter gå in i ett tillfrisknandestadium (konvalescens) och gradvis återhämta sig. Andra kan dock utveckla svår organdysfunktion eller allvarliga komplikationer som akut njursvikt, leversvikt, ARDS (akut respiratoriskt distresssyndrom) eller DIC (disseminerad intravasal koagulation). I de mest svåra fallen kan leptospiros leda till multiorgansvikt och död.