Pulsoximetri är en icke-invasiv metod som används för att mäta syremättnaden i blodet (SpO2) samt pulsfrekvensen. Denna medicinska undersökning används ofta för att övervaka patienters hjärtfrekvens och syrenivåer i blodet under medicinska ingrepp, behandlingar eller vårdtillfällen.
En pulsoximeter kläms fast på patientens fingertop. Den här lilla handhållna apparaten använder ljusdioder (LED) som avger två olika våglängder av ljus: rött och infrarött.
Den röda dioden sänder ut ljus som absorberas av syresatt hemoglobin i patientens blod, medan det infraröda ljuset passerar genom blodet och vävnaderna utan att tas upp i samma utsträckning. Mängden ljus av respektive våglängd som absorberas eller passerar igenom registreras av en fotodetektor.
Förhållandet mellan den absorberade mängden ljus vid de två våglängderna används för att beräkna blodets syremättnad. Värdet anges som en procentandel, ofta kallad SpO2, och representerar andelen syreburnt hemoglobin i förhållande till den totala mängden hemoglobin i patientens blod.
Pulsoximetern visar patientens SpO2-nivå i procent på en digital skärm. Apparaten visar oftast även patientens puls, vanligtvis angivet i slag per minut (spm).
Normala vilonivåer för syremättnad hos friska vuxna ligger vanligtvis mellan 95 % och 100 %. Ett SpO2-värde under 90 % kan betraktas som lågt och bör utredas vidare av vårdpersonal.
Pulsoximetri är ett oumbärligt verktyg inom många delar av vården – på sjukhus, vårdcentraler, akutmottagningar samt vid narkos och kirurgiska ingrepp. Metoden gör det möjligt för vårdpersonal att kontinuerligt följa patienters vitala parametrar och snabbt upptäcka problem med syresättningen eller hjärtfrekvensen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online