Vad är sekundär syfilis? Symptom, smitta och behandling

Sekundär syfilis är det andra stadiet av den sexuellt överförbara infektionen syfilis. Stadiet utvecklas vanligtvis inom 2–10 veckor efter primärstadiet, som kännetecknas av ett smärtfritt sår (schanker) på den plats där smittan överförts. Sekundär syfilis är mycket smittsam och kan spridas genom direktkontakt med infektiösa hud- eller slemhinneförändringar.

Utan behandling kan symptomen försvinna av sig själva, men infektionen kvarstannar i kroppen och kan då fortskrida till de mer allvarliga latenta och tertiära stadierna. Därför är det viktigt att söka vård så snart symtom uppträder.

Vanliga tecken och symtom

- Hudutslag: Ett utbrett, rödbrunt och i regel icke kliande utslag är det vanligaste symtomet vid sekundär syfilis. Utslagen börjar oftast på bålen och sprider sig sedan till armar och ben, ansikte och handflator.

- Slemhinneförändringar: Sårbildningar eller sår kan uppstå i munnen, svalget, slidan eller ändtarmen.

- Feber: Lättare feber kan förekomma.

- Huvudvärk: Mild huvudvärk är vanligt förekommande.

- Muskelsmärta: Allmänna kroppsvärk och muskelvärk kan upplevas.

- Svullna lymfknutor: Lymfknutor, särskilt i halsen, armhålorna och ljumskarna, kan bli förstorade.

- Hårfall: Fläckvis eller mer utbrett håravfall kan inträffa.

- Trötthet: Kraftig trötthet och orkeslöshet är vanligt.

- Halsont: En hes eller raspig röst, tillsammans med smärta eller svårighet att svälja, kan tyda på förändringar i svalget.

- Viktminskning: I vissa fall uppstår oförklarlig viktnedgång.

Behandling

Sekundär syfilis går mycket bra att behandla med antibiotika, framför allt penicillin. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förhindra att infektionen fortskrider till de allvarligare latenta och tertiära stadierna, vilka kan skada hjärta, hjärna och andra organ.

Efter avslutad behandling rekommenderas uppföljning med blodprov (serologiska tester) för att säkerställa att infektionen helt har eliminerats och för att upptäcka eventuella komplikationer eller återfall. Sexuella partners bör också testas och vid behov behandlas. Användning av kondom minskar risken för smittspridning, men skyddar inte helt eftersom infektionen även kan överföras via hud- och slemhinneförändringar utanför kondomens täckområde.