Historien om influensabehandling: från spanska sjukan till moderna vaccin

Sedan 1889 har sex kända influensapandemier svept över världen, bland annat spanska sjukan 1918, Hongkong-influensan 1968 och svininfluensan 2009. Under pandemin 1918 stod forskningen fortfarande i sitt tidiga skede när det gällde att förstå hur smittsamma sjukdomar sprids. Behandlingen fokuserade därför främst på att lindra symtomen snarare än att bota själva sjukdomen.

Läkemedel

Enligt Stanford University rekommenderade läkare år 1918 ofta sina influensapatienter att ta aspirin eller salicin för att lindra feber och smärta. Vid sekundär lunginflammation orsakad av influensan skrev läkarna ut adrenalin (epinefrin) som behandling.

Folkmedicin

Bland de mest populära huskurerna fanns kininsalt och kanel blandad med mjölk, vilket ansågs kunna sänka febern. I sin desperata jakt på ett botemedel gick vissa läkare till och med så långt som att använda åderlåtning – en metod som i dag är helt övergiven.

Andra behandlingsmetoder

Utöver mediciner rådde läkarna patienterna att vila mycket i sängen och dricka rikligt med vätskor. Kalla kompresser på pannan rekommenderades också som ett sätt att hjälpa kroppen att hålla febern nere.

Biomedicinska idéer

Enligt Board on Global Health började forskare utveckla idén om biomedicinska behandlingar när de noterade en viss förbättring hos patienter som fick blodtransfusioner från personer som redan hade återhämtat sig från 1918 års influensa. Detta var ett tidigt exempel på hur kroppens eget immunförsvar kunde utnyttjas terapeutiskt.

Vaccinets framväxt

På 1940-talet bidrog Dr. Jonas Salk, som senare blev känd för att ha utvecklat poliovaccinet, till skapandet av det första influensavaccinet. Varje år väljer forskare ut tre virusstammar som bedöms troliga att spridas under säsongen, och vaccinet tas fram utifrån dessa. Vaccinet innehåller inaktiverade – alltså döda – influensavirus. Inom två veckor efter vaccinationen har kroppen bildat antikroppar som ger skydd mot influensa.

Moderna läkemedel

I dag godkänner den amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) användning av fyra antivirala läkemedel för behandling av influensa: amantadin (Symmetrel), godkänt 1966; rimantadin (Flumadine), godkänt 1993; samt zanamivir (Relenza) och oseltamivir (Tamiflu), båda godkända 1999. Dessa läkemedel kan förkorta sjukdomstiden och lindra symtomen om de tas tidigt i sjukdomsförloppet.