
Streptococcus pneumoniae, ofta kallad pneumokock, är den vanligaste orsaken till samhällsförvärvad bakteriell lunginflammation (pneumoni). Bakterien kan också orsaka öroninflammation (otit), bakteriemi (bakterier i blodbanan) och hjärnhinneinflammation (meningit).
Äldre, små barn samt personer med hiv, blodsjukdomar, diabetes, alkoholberoende eller sicklecellanemi tillhör de grupper som löper störst risk att insjukna. Dödligheten är särskilt hög bland äldre, personer med flera samtidiga sjukdomar och patienter med syrebrist i blodet (hypoxemi).
De vanligaste besvären vid pneumokockinfektion är:
Diagnosen ställs med hjälp av blododling, lumbalpunktion (ryggvätskeprov) och lungröntgen. Odlingarna visar vilken bakterie som orsakar infektionen och vilket antibiotikum som är verksamt.
Eftersom vissa pneumokockstammar har utvecklat resistens mot penicillin avgörs behandlingen av resultaten från blod- och likvorodlingar. Vid penicillinresistens kan högre doser behövas, eller så används andra antibiotika som ceftriaxon eller vankomycin. Tidig och korrekt antibiotikabehandling är avgörande för prognosen, särskilt vid invasiva infektioner som bakteriemi och meningit.
Pneumokocker är en betydande orsak till allvarliga komplikationer. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) leder infektionen ofta till bakteriemi, det vill säga en infektion i blodbanan. Pneumokocker är dessutom den vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos vuxna och den näst vanligaste hos barn.
Vaccination är det mest effektiva sättet att skydda sig mot pneumokockinfektion. Vaccination rekommenderas för:
I Sverige ingår pneumokockvaccin sedan 2009 i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, och många regioner erbjuder gratis vaccination till äldre från 65 års ålder. Att vaccinera sig minskar risken för både svår sjukdom och smittspridning i samhället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online