Kroniskt kalla extremiteter är vanliga och oftast godartade, men kan signalera underliggande vaskulära, neurologiska eller endokrina patologier.
Fysiologiska mekanismer
- Vaskokonstriktion: Sympatisk aktivering (kall, stress) → α-adrenerg → arteriell förträngning → minskat perifert perfusionsflöde.
- Motströms värmeväxling: Artärer och vener i extremiteter parallella → värmeöverföring från arteriellt till venöst blod → bevarar kerntemperatur.
- Lågperfusions-tillstånd: Hjärtsvikt, hypovolemi, läkemedel (beta-blockers, stimulantia).
Patologiska orsaker
- Raynauds fenomen: Episodisk trifasisk färgförändring (vit→blå→röd) utlöst av kall/stress. Primär (benign) vs. Sekundär (sklerodermi, SLE, vaskulit).
- Perifer artärsjukdom (PAD): Aterosklerotisk ocklusion → claudicatio, vilosmärta, kyla pulser.
- Neuropati: Diabetisk autonom neuropati → förlust av vaskomotorisk tonus.
- Hypotyreos: Minskad basal metabolhastighet, kälteoverkänslighet.
- Anemi: Minskad O₂-leverans → kompensatorisk vaskokonstriktion.
- Läkemedel: Beta-blockers, klonidin, ergoterivat, cytostatika (oxaliplatin — kallinducerad dysestesi).
Hantering
- Kernvärme (lagerkläder, mössa) → minskar sympatisk drive.
- Hand/ fotvärmare (exotermiska påsar).
- Rökavvänjning (potent vaskokonstriktor).
- Läkemedelsgenomgång (bytt beta-blocker om möjligt).
- Utreda sekundär Raynauds (ANA, ESR, nagelfältskapillärskop).
- Vaskulära studier (ABI, duplex) vid misstänkt PAD.
De flesta fall är primärt Raynauds eller konstitutionella. Sök läkare vid asymmetriska, ulserande eller systemiska symptom.
