Ny influensa avser en influensa A-virus undertyp eller stam som inte cirkulerat hos människor på länge, vilket lämnar populationen med lite eller ingen förutbefintlig immunitet.
Definierande kriterier (WHO/CDC)
- Nyvärde: Ingen humancirkulation senaste 12–24 månader, eller signifikant antigen skift i cirkulerande stam.
- Mänsklig infektiositet: Visad förmåga att infektera människor (zoonotisk spillover).
- Människa-till-människa smitta: Upprätthållna smittkedjor (R₀ >1).
- Pandemipotential: Global spridningsförmåga p.g.a. immunologisk naïvitet.
Ursprung
- Zoonotiska reservoarer: Vattenfåglar (naturligt reservoar), fjärkre, grisar (blandningskärl).
- Mekanismer: Reassortment (gensegmentbyte vid koinfektion) eller adaptiv mutation.
- Historiska exempel: 1918 H1N1, 1957 H2N2, 1968 H3N2, 2009 H1N1pdm09, H5N1, H7N9 (fågel, begränsad mänsklig spridning).
Kliniska & epidemiologiska drag
- Ofta högre svårighetsgrad (virulens) än säsongsinfluensa.
- Åldersskift: yngre populationer drabbas mer (ingen förutimmunitet).
- Snabb global spridning via resor.
Folkhälso svar
- Övervakning: GISRS (Global Influenza Surveillance and Response System) – virusdelning, sekvensering.
- Vaccinutveckling: Kandidat vaccinvirus (CVVs) → ägg/cell/rekombinanta plattformar; 4–6 månader för första doser.
- Antivirala: Neuraminidashämmare (oseltamivir), kapberoende endonukleashämmare (baloxavir); lagringslager.
- Icke-farmakologiska interventioner (NPI): Isolation, karantän, munskydd, distansering, skolstängning, researrangemang.
- Riskkommunikation: Transparent, tidig, jämlikhetsfokuserad.
Beredskap bygger på One Health integration (människa-djur-miljö övervakning).
