Vad är Becks depressionsskala (BDI)? Så fungerar Beck Depression Inventory

Beck Depression Inventory (BDI) – på svenska ofta kallad Becks depressionsskala – är ett självskattningsformulär med 21 frågor som utvecklades av psykologen Aaron T. Beck. Instrumentet används i stor utsträckning över hela världen som ett screeningverktyg för att bedöma förekomsten och svårighetsgraden av depression.

Bakgrund och utveckling

BDI grundar sig i Aaron Becks kognitiva teori om depression. Till skillnad från de diagnostiska kriterier som finns i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV), utgiven av American Psychiatric Association, lägger skalan större tonvikt vid kognitiva föreställningar om världen, framtiden och sig själv. Beck menade att negativa tankemönster ligger till grund för depressiva symtom, vilket speglas i formulärets utformning.

Innehåll och frågor

Formuläret består av 21 frågor som mäter olika symtom på depression, bland annat:

• Sorgsenhet och pessimism
• Självkritik och skuldkänslor
• Oro, agitation och irritation
• Förändringar i aptit och sömnvanor
• Trötthet och nedsatt energi
• Minskat intresse för sex

Varje fråga har fyra svarsalternativ som motsvarar en successivt ökande grad av symtombelastning.

Innehållsstruktur

Faktoranalyser av BDI:s frågor grupperar dem i tre huvudområden:

• Kroppsliga störningar – exempelvis trötthet, sömnproblem och aptitförändringar
• Negativa attityder mot sig själv – exempelvis självkritik och skuldkänslor
• Nedsatt prestationsförmåga – svårigheter att klara dagliga aktiviteter

Poängsättning och tolkning

Varje svar tilldelas ett värde mellan 0 och 3 beroende på hur allvarliga symtomen är. Poängen summeras till en totalpoäng som tolkas enligt följande:

• 0–9: ingen eller minimal depression
• 10–18: lätt till måttlig depression
• 19–29: måttlig till svår depression
• 30–63: svår depression

Giltighet och reliabilitet

BDI används flitigt inom forskningen och har väl dokumenterade psykometriska egenskaper. Testresultaten uppvisar ett starkt samband både med kliniska bedömningar av depression och med andra etablerade mätinstrument för samma syfte.

Begränsningar

Trots det höga sambandet med kliniska bedömningar betraktas BDI främst som ett screeninginstrument. Det bör därför inte användas som enda underlag för diagnos, utan som ett komplement till en professionell klinisk utvärdering utförd av kvalificerad vårdpersonal.