Kontinuerlig subkutan insulininfusion via en insulinpump har blivit en allt vanligare behandlingsform vid typ 1-diabetes. Insulinpumpar ger användaren större flexibilitet och bekvämlighet samt en överlag bättre livskvalitet, eftersom antalet injektioner minskar avsevärt och behovet av sprutor i princip elimineras. Studier har dessutom visat att personer som använder insulinpump ofta uppnår en bättre blodsockerkontroll.
En typisk insulinpump är inte större än en personsökare och drivs av batteri, vilket gör den lätt att bära med sig. Den kan klippas fast i ett bälte, förvaras i en ficka eller döljas under kläderna.
En tunn kateter, som förs in med hjälp av en nål, levererar insulinet till det subkutana fettvävnadsskiktet. När katetern är på plats dras nålen ut, och en biologiskt säker plastslang – en så kallad kanyl – stannar kvar i vävnaden.
Inuti pumpen finns en reservoar eller annan behållare som rymmer insulinet. Reservoaren och kanylen måste bytas var tredje till femte dag. Patienten får instruktioner om hur detta görs och uppmanas att rotera injektionsställena för att minimera irritation och risken för infektion.
Nyare modeller är helt sladdlösa, fästs direkt på huden och kasseras efter varje användning.
En insulinpump fungerar i princip som en frisk bukspottkörtel. Bukspottkörteln utsöndrar två hormoner – insulin och glukagon – som tillsammans reglerar blodsockernivån. När vi äter stiger blodsockernivån, och bukspottkörteln svarar med extra insulin i proportion till den mängd mat vi har intagit.
Pumpen programmeras med en individuell, långsam och kontinuerlig basaldos av insulin, och kan dessutom ge en extra dos – ett så kallat bolus – när bäraren begär det, till exempel inför måltider.
De senaste årens tekniska utveckling har också lett fram till kontinuerliga glukosmonitorer (CGM). Dessa enheter samverkar med pumpen och hjälper bäraren att hålla ännu bättre koll på blodsockernivåerna.
Vanlig praxis är att använda snabbverkande insulin, till exempel Humalog eller NovoLog. Dessa preparat efterliknar kroppens naturliga insulinsvar bättre, vilket möjliggör en noggrannare och mer flexibel blodsockerkontroll.
Användning av insulinpump kräver god kännedom om pumpens funktion, liksom noggrannhet, tålamod och organisatorisk förmåga. Ålder spelar ingen roll – både små barn och äldre kan använda pump, förutsatt att de själva eller en vårdnadshavare kan hantera inställningarna på rätt sätt. Patienter med nedsatt syn, sämre fingerfärdighet eller kognitiv nedsättning är däremot mindre lämpade för pumpbehandling.
Insulinpumpar kräver recept från en läkare, precis som läkemedel gör. Om läkaren bedömer att pumpbehandling är lämplig samarbetar mottagningen oftast nära med pumpsleverantören för att hjälpa patienten att få en pump.
Insulinpumpbehandling kan vara kostsam. Utöver priset för själva pumpen, som kan uppgå till flera tusen dollar, tillkommer kostnader för förbrukningsmaterial som insulin, slangar, reservoarer samt desinfektionsmedel och förband. De flesta pumpsleverantörer hjälper dock gärna till att kontakta patientens försäkringsbolag för att försöka få ersättning för både pumpen och materialen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online