I&O är en förkortning för intag och utgång (engelska: inputs and outputs) – alltså registrering av allt en patient får i sig, som mat och dryck, samt allt som lämnar kroppen, som urin, avföring och kräkningar. Även om I&O-registrering används inom vården för många olika patientgrupper finns det särskilda skäl till varför den är extra viktig för personer med diabetes.
Ett högt utgående i förhållande till intaget kan tyda på vätskebrist, vilket i sin tur kan leda till förhöjda blodsockervärden. Vätskebristen bör därför behandlas så snart som möjligt och insulinbehandlingen följas noggrant. Om extra insulin ges som svar på de höga blodglukosvärdena utan att vätskebristen har upptäckts, riskeras en överdosering – vilket kan leda till hypoglykemi, alltså farligt lågt blodsocker.
Startdosen av insulin för nydiagnostiserade diabetiker baseras till stor del på kroppsvikten. Genom att föra noggrann I&O-journal får läkarna en mer korrekt bild av patientens verkliga vikt, eftersom vikten av nyligen intagen mat och vätska kan räknas bort vid bedömningen.
Personer med diabetes löper ökad risk att drabbas av hjärtsjukdom. En onormalt stor vätske- eller elektrolytvinst kan vara ett varningstecken på hjärtsvikt, lungödem eller nedsatt hjärtfunktion, vilket gör att vätskebalansen bör övervakas extra noga.
Ökad vätskeretention, så kallad överhydrering, kan också vara ett tidigt tecken på begynnande njursvikt – ett tillstånd som diabetiker dessutom har förhöjd risk att utveckla.
Insulin doseras utifrån mängden kolhydrater som patienten äter. Om maten inte tas upp fullständigt av kroppen – till exempel om patienten kräks – måste antingen insulindosen sänkas eller extra glukos tillföras för att undvika en episod av svår hypoglykemi.
Sammanfattningsvis ger regelbunden I&O-registrering vårdpersonalen värdefull information om patientens vätskebalans, blodsockerkontroll och organfunktion, vilket bidrar till en säkrare och mer individanpassad diabetesbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online