Bukspottkörtelns betaceller: struktur, funktion och betydelse

Betacellerna i bukspottkörteln utgör den dominerande celltypen i körtelns hormonproducerande del och står för utsöndringen av insulin. Insulin reglerar lagringen av glykogen i levern samt påskyndar oxidationen av socker i kroppens celler. När betacellerna skadas eller förtvinar uppstår därför ofta typ 1-diabetes, även kallad insulinberoende diabetes.

Bukspottkörteln är en avlång körtel som ligger strax bakom magsäcken. Inuti körteln finns kluster av celler som bildar organets endokrina del, de så kallade Langerhanska öarna. Det är här som betacellerna förekommer i störst antal.

Betydelse

De pankreatiska betacellerna bildar och frisätter insulin, ett hormon som är avgörande framför allt för kolhydratomsättningen och för att hålla blodsockernivån under kontroll. I samband med att insulin produceras släpps även hormonet C-peptid ut i blodet. Detta ämne tros bidra med skydd mot neuropati och andra nervrelaterade sjukdomar.

Struktur

Betacellerna skiljer sig både anatomiskt och funktionellt från bukspottkörtelns exokrina vävnad, som utsöndrar matsmältningsenzymer. Betacellerna ingår istället i de Langerhanska öarna, där de tillsammans med andra hormonproducerande celler ansvarar för produktionen av insulin och glukagon. Antalet betaceller varierar från några hundratal upp till flera tusen. Sammanlagt väger de endast 1–2 gram och utgör därmed bara 1–2 procent av bukspottkörtelns totala massa.

Egenskaper

Klustren av betaceller omges av flera andra specialiserade celltyper:

• Alfaceller, som utsöndrar glukagon – ett hormon med motsatt effekt jämfört med insulin, eftersom det höjer blodsockernivån.
• Deltaceller, som utsöndrar somatostatin – en neurohormon som hämmar insulinfrisättningen.
• PP-celler, som utsöndrar pankreatiskt polypeptid.

Alla dessa celler är sammanbundna via extracellulära rum och så kallade gap junctions, kommunikerande kanaler mellan cellerna. Tack vare denna koppling kan de utbyta signalsubstanser och cellulära produkter sinsemellan och samordna sitt arbete.

Storlek och identifiering

Betacellerna saknar enhetlighet i storlek. Den minsta betacellen har en diameter på cirka 50 mikrometer, medan den största kan mäta upp till 300 mikrometer.

Funktion

Betacellerna producerar inte och frisätter inte insulin kontinuerligt i blodet. När blodsockernivån stiger, exempelvis efter en måltid, frisätts lagrat insulin för att återställa normala glukosvärden i blodet. Utöver insulin utsöndrar betacellerna även amylin, också känt som ö-amyloidpolypeptid (IAPP). Amylinets uppgift är att reglera hur olika livsmedel påverkar blodsockernivån, bland annat genom att bromsa näringsupptaget efter måltider.