Diabetes är en kronisk sjukdom som kännetecknas av onormalt höga nivåer av glukos (socker) i blodet. Förhöjda blodsockernivåer kan orsaka en rad olika besvär, bland annat viktminskning, täta urinträngningar, trötthet, kraftig törst, suddig syn och överdriven hunger. En del personer med diabetes kan också drabbas av ett tillstånd som ofta kallas fryst axel – medicinskt benämnt adhesiv kapsulit.
Fryst axel kännetecknas av stelhet och smärta i skulderleden, vilket gör det svårt eller nästan omöjligt att röra armen normalt. Besvären tenderar att förvärras gradvis över tid. Tillståndet utvecklas ofta i tre faser: en initialt smärtfylld fas, en stel fas där rörligheten successivt minskar, samt en så kallad upptiningsfas då rörligheten långsamt återkommer.
En fryst axel börjar ofta oskyldigt. Personen märker en lätt smärta i axeln och undviker därför att använda den för att inte förvärra besvären. Denna immobilisering leder till stelhet, vilket i sin tur gör det ännu svårare att röra axeln. Ledkapseln kan bli extremt stel och till slut i princip orörlig. På grund av stelheten och den intensiva smärtan kan axeln i många fall inte röras bortom en viss punkt.
Personer med diabetes löper betydligt större risk att utveckla fryst axel än de utan sjukdomen. Detta tros bero på kollagen – en viktig byggsten i senor och ligament som håller ledens ben stadigt samman. Glukosmolekyler binder till kollagen. Hos diabetiker kan denna bindning leda till onormala kollagenavlagringar i axelns senor och brosk, vilket kan ge upphov till kraftig stelhet i axeln. Även försämrad blodcirkulation och kronisk inflammation i vävnaderna tros kunna bidra.
Enligt American Diabetes Association drabbas cirka 20 procent av alla diabetiker av fryst axel, medan endast ungefär fem procent av de som inte har diabetes insjuknar i tillståndet. Risken verkar dessutom öka med sjukdomens längd och hur väl blodsockret kontrolleras över tid.
Förutom personer med diabetes finns flera andra grupper som löper ökad risk att utveckla fryst axel. Kvinnor drabbas oftare än män, liksom personer mellan 40 och 60 års ålder. De som har skadat sin axel, exempelvis genom en olycka eller en operation, samt de som haft slemsäcksinflammation (bursit) eller seninflammation (tendinit) hör också till riskgrupperna. Personer med sköldkörtelrubbningar eller Parkinsons sjukdom har dessutom visats ha förhöjd risk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online