Lipidmetabolismen är nära kopplad till nedbrytningen av kolhydrater och fett – två grundläggande faktorer vid diabetes mellitus. Processen styrs till stor del av insulin, som utsöndras i bukspottkörteln. Insulinrubbningar i samband med både typ 1- och typ 2-diabetes kan därför få en betydande inverkan på hur kroppen hanterar sina fetter.
Lipider är en omfattande grupp molekyler som bland annat inkluderar fettsyror, vitaminer, steroler och vaxer. Eftersom lipider utgör en så bred kategori använder kroppen dem på många olika sätt och för olika funktioner. När lipiderna transporteras genom blodströmmen genomgår de en rad komplexa interaktioner, beroende på deras specifika funktion samt kroppens aktuella energi- och glukosbehov.
Vid en normal lipidmetabolism är det första steget att lipiderna hydrolyseras, varvid glycerol och fettsyror bildas. Glycerolen omvandlas därefter till mellanprodukten dihydroxyacetonfosfat, som sedan antingen blir till glukos för blodet eller lagras som glykogen. Parallellt med detta börjar fettsyrorna omvandlas till acetyl-CoA. Acetyl-CoA används sedan antingen för att bilda nya fettsyror eller förs in i citronsyracykeln, där det omvandlas till ATP (energi), koldioxid och vatten.
Det är logiskt att insulin, som spelar en central roll i kolhydratmetabolismen, också påverkar lipidmetabolismen. Detta gäller bland annat syntesen av fettsyror i levern, nedbrytningen av fett i fettvävnaden samt insulinets fettbesparande effekt. När ett överskott av socker uppstår till följd av insulinbrist lagras överskottet i kroppen som triglycerider – en typ av lipid – i fettvävnaden.
Patienter med typ 1-diabetes kan ofta ha avvikelser i kroppens hantering av lipider, även om blodsockerkontrollen är väl fungerande. Den absoluta insulinbrist som kännetecknar typ 1-diabetes hämlsar kroppens förmåga att lagra lipider i fettvävnaden. Lipiderna cirkulerar i stället fritt i blodet som fria fettsyror och lipoproteiner.
De fria fettsyrorna tas upp av levern och oxideras, varvid ketonkroppar bildas. Vid förhöjda nivåer kan ketonerna sänka blodets pH-värde och leda till ketoacidos – ett allvarligt tillstånd där kroppen tvingas använda fett som bränslekälla eftersom glukos inte kan tas upp i cellerna.
Vid typ 2-diabetes svarar kroppens vävnader inte tillräckligt på insulin, vilket leder till att överskottsenergin från glukos lagras i fettvävnaden. Dessa överskottslipider ansamlas med tiden på platser som levern, skelettmuskulaturen och ibland även i njurarna samt i bukspottkörtelns betaceller.
Hos personer med typ 2-diabetes förstärker denna process både viktökningen och den rubbade blodsockerbalans som kännetecknar sjukdomen. En kroniskt felreglerad lipidmetabolism med överdriven energilagring kan i sin tur vara en bidragande faktor till att typ 2-diabetes utvecklas från början.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online