Diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna i världen. Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) lever drygt 38 miljoner amerikaner med sjukdomen, som rankas som en av de främsta dödsorsakerna i USA. Ohälsosamma matvanor och en stillasittande livsstil identifieras som bidragande orsaker, särskilt vid typ 2-diabetes. Stamcellsbehandlingar erbjuder en lovande lösning för att angripa de underliggande mekanismerna bakom sjukdomen – kanske till och med en möjlig bot.
Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper och förstör de celler som ansvarar för att reglera blodsockernivån. Dessa celler kallas de Langerhanska öarna och finns i bukspottkörteln. De kontrollerar blodsockret genom att utsöndra insulin i blodet när sockernivåerna blir för höga. Personer som diagnostiserats med typ 1-diabetes måste därför ta dagliga insulininjektioner för att hålla blodsockret under kontroll.
Stamcellsbehandlingar kan i teorin ersätta de förstörda ö-cellerna med nya, fungerande celler och samtidigt skapa en mer balanserad miljö för immunförsvaret.
Forskningen kring embryonala stamceller har försökt utveckla metoder för att återskapa celler i bukspottkörteln. Embryonala celler är odifferentierade, vilket innebär att de har förmågan att utvecklas till vilken celltyp, vävnad eller organ som helst i kroppen. Genom att implantera dessa celler i bukspottkörteln hoppas man kunna ersätta de skadade cellerna med nya.
Eftersom embryon måste förstöras för att cellerna ska kunna tas har denna forskning dock mött omfattande etiska kontroverser. Dessutom är risken stor att embryonala stamceller muterar efter implantation, vilket gör den här behandlingsvägen osäker tills forskarna bättre förstår hur man styr cellernas tillväxtprocesser.
Forskning på vuxna stamceller bygger på användning av donatorceller eller patientens egna celler som transplantationsmaterial. Vuxna stamceller skiljer sig från embryonala celler genom sin differentieringsgrad – de är begränsade i hur många olika celltyper de kan bilda, och deras potential beror på vilken del av kroppen de hämtats från.
Celler från en donators bukspottkörtel kan dock ha förmågan att producera just de celltyper som behövs där. Precis som vid användning av embryonala celler ligger den största utmaningen i att kunna kontrollera hur cellerna växer och utvecklas efter transplantation.
En annan potentiell väg mot en bot mot diabetes är så kallade inducerade pluripotenta stamceller (iPS-celler), som upptäcktes 2007. iPS-celler är hudceller som har genetiskt förändrats genom omprogrammering av DNA.
Dessa celler fungerar på liknande sätt som embryonala stamceller, eftersom de kan omvandlas till vilken celltyp som helst i kroppen. Nackdelen är densamma: risken för mutationer och cancerutveckling anses vara hög, vilket gör att mer forskning krävs innan metoden kan användas kliniskt i större skala.
I april 2007 genomfördes en uppmärksammad forskningsstudie i Brasilien som undersökte effekterna av stamcellstransfusioner på 15 patienter diagnosticerade med typ 1-diabetes. Resultaten publicerades i den ansedda tidskriften Journal of the American Medical Association.
Stamcellerna hämtades från patienternas eget blod. Innan cellerna infördes fick patienterna läkemedel som tillfälligt stängde av immunförsvaret, för att hindra kroppen från att förstöra de nyimplanterade cellerna. När de nya stamcellerna började växa bildades gradvis ett nytt immunförsvar. Resultatet var slående: 13 av de 15 patienterna kunde slippa sina dagliga insulininjektioner i upp till tre år efter behandlingens avslut.
Stamcellsbehandlingar representerar ett av de mest lovande forskningsområdena inom diabeteshanteringen. Studier som den brasilianska visar att det är möjligt att få kroppen att återuppta sin egen insulinproduktion.
Samtidigt återstår flera frågor att lösa kring etik, säkerhet, risk för mutationer och långsiktiga effekter. För de miljontals människor som lever med diabetes dagligen erbjuder dock stamcellsforskningen ett verkligt hopp om en framtid utan dagliga insulininjektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online