Stamceller från navelsträngsblod – ett potentiellt botemedel mot diabetes

Stamcells­forskning bedrivs idag världen över med olika metoder för att samla in stamceller. Forskningen befinner sig fortfarande i ett tidigt skede, men resultaten fram till 2009 visar en verklig potential att utveckla ett botemedel mot diabetes. Här går vi igenom de viktigaste genombrotten och vad de kan innebära för framtiden.

Forskning på vuxna stamceller

Forskare som söker ett botemedel mot diabetes har lyckats producera insulin från vuxna stamceller som tagits från mänskligt navelsträngsblod. Detta är ett betydande steg framåt, eftersom bristande insulinproduktion ligger till grund för både typ 1-diabetes och svår typ 2-diabetes.

Navelsträngsblod kontra embryonala stamceller

Stamceller från navelsträngsblod är betydligt mindre kontroversiella än embryonala stamceller, eftersom deras insamling inte väcker samma etiska frågor. De är dessutom mindre benägna att stötas bort av mottagarens kropp än stamceller som samlats in från andra källor. Tack vare detta kan forskare världen över arbeta snabbare och mer fritt i jakten på ett botemedel mot diabetes.

Lovande resultat vid barndiabetes

Navelsträngsblod har visat lovande resultat i kliniska studier som syftar till att bota barndiabetes (typ 1-diabetes). Detta rapporterades redan den 18 augusti 2006 i tidskriften Cell Medicine, vilket gav forskningsfältet ett viktigt lyft och ökat hopp bland drabbade familjer.

Omprogrammerade hudceller

Stamcells­forskningen har också lett till en metod där humana hudceller omprogrammeras så att de kan fungera på samma sätt som embryonala stamceller. Denna teknik, ofta kallad inducerade pluripotenta stamceller (iPSC), öppnar ytterligare en väg mot att utveckla insulinproducerande celler – utan behov av embryonalt material.

Blodbanksförvaring av navelsträngsblod

Föräldrar till barn som löper risk att utveckla diabetes kan låta förvara barnets navelsträngsblod i en blodbank. Skulle barnet senare insjukna finns då barnets egna stamceller tillgängliga för behandling, vilket minskar risken för avstötning och ökar chanserna för en lyckad terapi.

Sammanfattning

Trots att stamcells­forskningen ännu är ung pekar resultaten hittills på att navelsträngsblod och omprogrammerade stamceller kan spela en avgörande roll i utvecklingen av ett botemedel mot diabetes. Kombinationen av etiskt enkla insamlingsmetoder, lägre avstötningsrisk och möjligheten till egen lagring gör navelsträngsblod till en särskilt lovande resurs för framtidens medicin.