Dinitrosalicylsyra är en stabil kemisk förening, men som namnet "syra" antyder handlar det om en farlig kemikalie. Ämnet är frätande, vilket innebär att det orsakar brännskador på huden vid kontakt. Inhaleras dinitrosalicylsyra skadar den luftvägarna, och sväljs den bränner den mag-tarmkanalen. Denna farliga natur gör ämnet olämpligt för allmänna hushållsändamål. Därför används dinitrosalicylsyra i praktiken endast inom specifika laboratorie- och medicinska analyser, där hanteringen sker under kontrollerade och säkra förhållanden.
Dinitrosalicylsyra, kemiskt benämnd 3,5-dinitrosalicylsyra, är en gul fast förening med molekylformeln C7H4N2O7. Ämnet är olösligt i vatten, men löser sig väl i både alkohol och bensen. Dessa egenskaper gör det lämpat för användning i olika typer av kemiska reagens där organiska lösningsmedel ingår.
Så tidigt som 1921 upptäckte forskare att dinitrosalicylsyra är effektiv för att påvisa mängden glukos (socker) i urin, något som visat sig särskilt värdefullt vid övervakning av patienter med diabetes. Socker som glukos är kraftfulla reduktionsmedel, vilket innebär att de avger elektroner till ett annat ämne och därigenom själva oxideras.
Vid urinprovning tillsätter laboratoriepersonal ett dinitrosalicylsyrareagens till urinproverna. Reagenset innehåller vanligtvis även Seignettesalt för att förhindra att syre löses i lösningen, fenol för att förstärka den färgreaktion som uppstår samt natriumvätesulfit för att stabilisera reaktionen. När dinitrosalicylsyran reduceras sker en tydlig färgändring, vilket indikerar att socker finns i urinen.
Färgreaktionen som dinitrosalicylsyran ger upphov till är så intensiv att den kan användas för att faktiskt kvantifiera mängden socker i urinen. Detta görs genom att först framställa en uppsättning permanenta standardlösningar med kända glukoskoncentrationer. Testreaktionerna jämförs därefter med dessa standarder, varvid den exakta sockermängden i proverna kan bestämmas. Metoden är enkel, tillförlitlig och används fortfarande inom klinisk och forskningsrelaterad laboratorieverksamhet.
Dinitrosalicylsyra fungerar även som färgreagens i reaktioner med alfa-amylos, ett enzym som bryter ner stärkelse. När alfa-amylos tillsätts stärkelse initieras en hydrolysreaktion, där vatten hjälper till att klyva bindningarna och maltos (en sockerart) frigörs. Dinitrosalicylsyran ändrar färg i takt med att maltos frigörs, vilket gör att forskare visuellt och mätbart kan följa hur reaktionen fortlöper. Tekniken används ofta för att mäta enzymaktivitet i både akademisk forskning och industriella sammanhang, exempelvis inom livsmedels- och biodieselproduktion.
Salicylsyra är det mer allmänt kända av de två ämnena, men de båda föreningarna får inte förväxlas med varandra. Salicylsyra är ett vitt kristallint ämne som används vid tillverkning av aspirin samt i hudvårdsprodukter och läkemedel mot akne. Dinitrosalicylsyra är däremot farlig vid hudkontakt, inandning och förtäring, och kan därför aldrig användas för medicinska ändamål på samma sätt. Trots detta är den oumbärlig inom laboratorievärlden tack vare sina unika kemiska egenskaper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online