Insulin är ett polypeptidhormon som utsöndras av bukspottkörteln och som hjälper kroppen att utnyttja och lagra glukos, alltså blodsocker. Hormonet är en avgörande komponent för cirkulationssystemets, leverns, muskulaturens och hjärnans normala funktion. Vissa människor lider av bristande insulinreglering – ett tillstånd som kallas diabetes. Sjukdomen går idag att behandla effektivt genom tabletter, dagliga injektioner eller livsstilsförändringar.
Insulinregleringen styrs av det endokrina systemet, en grupp körtlar som kontrollerar hormoner, vävnadstillväxt, ämnesomsättning och cellutveckling. Insulinet ansvarar för hanteringen av glukos i kroppens celler. Glukos är en viktig energikälla som tas upp i kroppen via födan.
När glukos brutits ner och tagits upp i blodet från matsmältningssystemet frisätts insulin från bukspottkörteln och underlättar omvandlingen till cellulär energi. När insulinnivån är låg tas inte glukosen upp av cellerna, utan sockret stannar kvar i blodet där det med tiden kan orsaka allvarliga skador och i värsta fall leda till koma eller död.
Insulin består av två peptidkedjor som tillsammans innehåller 51 aminosyror. Molekylvikten ligger i genomsnitt på cirka 6 000 dalton, och denna vikt och sammansättning är i stort sett densamma hos de flesta ryggradsdjur. Det innebär att det är möjligt att behandla människor med insulin som utvunnits från andra djur. Många diabetesbehandlingar har historiskt använt insulin från grisar eller kor, och även insulin från vissa fiskarter har visat sig ge tillräcklig glukosreglering hos människor. Idag framställs dock större delen av allt medicinskt insulin med genteknik, i form av humaninsulin eller insulinanaloger.
Insulin kan injiceras eller intas för att reglera glukosupptaget när kroppen inte själv producerar insulin, som vid typ 1-diabetes, eller när kroppen har blivit resistent mot insulinet, som vid typ 2-diabetes. Personer med någon av dessa former av diabetes bör vara försiktiga med processat socker, kolhydrater och alkohol, eftersom dessa är vanliga glukoskällor. Livsmedlen är inte förbjudna, men de bör konsumeras med måtta och i kombination med rätt insulindos för att undvika obehagliga eller farliga biverkningar.
När insulin inte regleras korrekt av kroppen eller av extern behandling kan två extrema tillstånd uppstå. Begreppet "hypoglykemi" beskriver vad som händer med kroppen när cellerna inte får den mängd glukos de behöver på grund av låg eller ingen insulinreglering. Hypoglykemi påverkar centrala nervsystemet och ger symtom som yrsel, långsam tankeförmåga, talstörningar och i svåra fall koma.
Motsatsen inträffar om kroppen producerar ett betydande överskott av insulin eller får en mycket stor dos. Detta tillstånd, ofta kallat hyperinsulinemi, kan leda till "insulinchock" som liknar en hypoglykemisk koma, och kan bli dödligt om det inte behandlas. Ett insulinom – en sällsynt, insulinproducerande tumör i bukspottkörteln – är en ovanlig orsak; oftast beror tillståndet på en oavsiktlig överdos.
Redan 1869 upptäckte den tyske medicinstudenten Paul Langerhans de små cellöarna i bukspottkörteln som senare skulle visa sig producera insulin, även om deras funktion då var okänd. År 1889 visade forskare bukspottkörtelns avgörande roll för blodsockerregleringen genom experiment där djur utan bukspottkörtel utvecklade diabetessymtom. Insulinet isolerades och studerades specifikt först i början av 1920-talet. Den första insulininjektionen som framgångsrikt behandlade en diabetiker gavs 1922 i Toronto. Sedan dess har intensiv forskning och utveckling av proteinet pågått, vilket bland annat lett till snabbverkande och långtidsverkande insulinanaloger samt moderna hjälpmedel som insulinpumpar och kontinuerliga glukosmätare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online