Typ 1-diabetes har en genetisk komponent, men sjukdomen avgörs inte enbart av familjens historik. Även om ingen i släkten tidigare insjuknat kan ett barn ändå utveckla sjukdomen. Här följer en mer detaljerad förklaring av vilka faktorer som spelar in.
Typ 1-diabetes är kopplad till vissa genetiska markörer som ökar risken att insjukna. Dessa markörer ärvs ofta från föräldrar eller nära släktingar. Att bära på dessa gener innebär dock inte att man med säkerhet kommer att utveckla sjukdomen – de allra flesta med genetisk risk drabbas aldrig.
Utöver den genetiska benägenheten spelar miljöfaktorerna en betydande roll vid utvecklingen av typ 1-diabetes. Exempel på sådana faktorer är:
Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens eget immunförsval felaktigt attackerar och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Den exakta utlösande faktorn bakom denna autoimmuna reaktion är inte helt klarlagd, men forskarna tror att både genetiska och miljömässiga faktorer är inblandade.
Att ha en nära anhörig – förälder, syskon eller barn – med typ 1-diabetes ökar visserligen risken att själv insjukna, men sjukdomen är långt ifrån oundviklig. Risken är fortfarande relativt låg. Om exempelvis en förälder har typ 1-diabetes är sannolikheten att barnet utvecklar sjukdomen ungefär 1 på 20.
Avsaknad av typ 1-diabetes i familjen minskar alltså risken, men eliminerar den inte helt. Det är därför viktigt att vara medveten om den eventuella risken och att regelbundet genomgå hälsokontroller för tidig upptäckt och god behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online