Förhöjt fastande glukos (dawn-fenomenet) är vanligt vid typ 2 diabetes på grund av nattliga hormonella toppar (kortisol, tillväxthormon, glukagon, katekolaminer) som ökar hepatisk glukoneogenes och insulinresistens.
Bidragande faktorer
- Otillräcklig basalinsulin (dos/tidpunkt).
- Sent kvälls kolhydratmellanmål.
- Läkemedelseffekt avtar (t.ex. sulfonylurea, GLP-1 RA taget morgonen endast).
- Dålig sömn, stress, cirkadian störning.
- Hepatisk insulinresistens.
Handlingsbara strategier
- Optimera basalinsulin: Flytta långverkande analog (glargin U100/U300, degludec) till kvällstid; överväg delad dos eller pumpbasal ökning 03–08.
- Justera kvällsmåltid: Lägre kolhydrat, högre protein/fiber; tidigare tidpunkt (≤3 timmar innan sänggående).
- Kvällspromenad (10–15 min): Förbättrar postprandial glukos och nattlig stabilitet.
- Granska läkemedel: Lägg till/byta till kvällsdos GLP-1 RA, SGLT2-hämmare, eller DPP-4-hämmare om inte kontraindicerat.
- Kontinuerlig glukosövervakning (CGM): Identifierar exakt morgonstigningsmönster; vägleder insulinjustering.
- Sömnhygien: 7–8 timmar, konsekvent schema, behandla apné.
- Stressreduktion: Mindfulness, KBT-I.
- Hydrering: Tillräckligt vatten; begränsa koffein/alkohol.
När du ska kontakta din vårdgivare
- Fastande glukos bestående >7,2 mmol/L (130 mg/dL) trots ovanstående åtgärder.
- Nattlig hypo (rebound hyperglykemi/Somogyi) — CGM klarlägg.
- HbA1c över mål (>7% individualiserat).
Individualiserade, datadrivna justeringar uppnår bättre morgonkontroll och lägre A1c.
