En glukoslösning med koncentrationen 0,3 M har en tydlig effekt på röda blodkroppar: den får cellerna att krympa, ett fenomen som kallas krenation. Orsaken är att lösningen är hypotonisk jämfört med cellernas omgivning – närmare bestämt att glukoskoncentrationen utanför cellerna är högre än inne i dem.
När en röd blodkropp placeras i denna lösning uppstår en koncentrations skillnad av lösta partiklar över cellmembranet. Vattnet vandrar då ut ur cellen genom osmos, det vill säga från området med lägre koncentration av lösta ämnen till området med högre koncentration.
I takt med att cellen förlorar vatten minskar dess volym, membranet veckas och den karakteristiska formen med utskott – krenation – uppstår. Den normala bikonkava formen som gör att röda blodkroppar effektivt kan transportera syre försvinner därmed.
Krenation kan skada de röda blodkropparna och försämra deras förmåga att transportera syre i kroppen. En kraftigt krympt cell blir stelare och mindre flexibel, vilket gör det svårare för henne att passera genom de smalaste blodkärlen.
Vid mycket svåra fall av osmotisk stress kan cellmembranet ta permanent skada, vilket i slutändan kan leda till hemolys, det vill säga att de röda blodkropparna spricker och frigör sitt innehåll.
Glukos 0,3 M fungerar som en hyperton miljö för röda blodkroppar. Resultatet är att vatten lämnar cellerna via osmos, vilket gör att de krymper och blir krenaterade – en process som kan försämra syretransporten och i värsta fall skada cellerna allvarligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online