Labbtest för kvicksilverhalter är notoriskt svåra att tolka. Det beror på att de inte ger den fullständiga bild som behövs för behandling. Ett labbtest kan inte avgöra när eller hur ofta du har exponerats för kvicksilver. Eftersom kroppen naturligt utsöndrar kvicksilver kan testerna dessutom ge en missvisande bild av hur höga dina nivåer faktiskt varit över tid. Gå därför tillsammans med din läkare igenom dina typiska livsstilsvanor utifrån labbresultaten för att få en mer träffsäker bedömning. Konsultera alltid din läkare för att kunna tolka dina labbresultat på rätt sätt.
Börja med att läsa igenom rapporten noggrant. Även om layouten kan variera mellan olika laboratorier anges normalt vilken typ av provmaterial som analyserats överst – du kan ha lämnat antingen ett blodprov eller ett urinprov. Därefter bör du se tre kolumner: Patientens resultat, Referensintervall och Enheter. Enheten för kvicksilver är ng/ml, alltså nanogram per milliliter. Referensintervallet är ett talintervall, angivet i ng/ml, som visar vilket värde som anses acceptabelt för testet. Ligger ditt resultat inom intervallet är det normalt; ligger det utanför tyder det på onormala nivåer. Resultatet anges i ng/ml, till exempel 1,0 ng/ml, vilket innebär att du har 1 nanogram kvicksilver per milliliter.
Om du har lämnat ett blodprov gäller ett annat referensintervall. Här är det acceptabla värdet mindre än 5 nanogram per milliliter, vilket skrivs som 0,0–4,9 ng/ml. Titta i kolumnen under "Patientens resultat". Om ditt värde överstiger 4,9 ng/ml har du en för hög kvicksilverhalt. Ett förhöjt värde i ett blodprov indikerar att du nyligen har exponerats för kvicksilver.
Har du istället lämnat ett urinprov är det acceptabla värdet mindre än 20,0 nanogram per milliliter, vilket skrivs som 0,0–19,9 ng/ml. Ligger ditt resultat inom detta intervall har du en säker kvicksilvernivå. Överstiger värdet 19,9 ng/ml tyder det på att du har exponerats för kvicksilver under en längre period.
Diskutera med din läkare hur du kan ha kommit i kontakt med kvicksilver, så att du kan undvika framtida exponering. Labbtest kan i regel inte avgöra vilken typ av kvicksilver det rör sig om, men sättet du blev exponerad på kan ofta ge ledtrådar. Förgiftning av elementärt kvicksilver uppstår exempelvis när du andas in kontaminerad luft. Oorganisk eller organisk kvicksilverförgiftning kan bero på hudkontakt, till exempel genom vissa mediciner eller hudblekande krämer. Äter du mycket fisk och skaldjur kan du ha exponerats för metylkvicksilver. Att identifiera exponeringskällan och undvika den är avgörande för att kunna sänka dina kvicksilvernivåer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online