Fluorid är en fluorjon, alltså en fluoratom som saknar en elektron. Begreppet används även om alla kemiska föreningar som innehåller fluorid. Den fluorid som tillsätts dricksvatten för att förebygga karies består vanligtvis av hexafluorkiselsyra eller natriumhexafluorsilikat.
Även om fluorid i små mängder kan skydda tänderna är det giftigt i högre koncentrationer. Därför är det viktigt att känna till tecknen på förgiftning och veta vilka åtgärder som ska vidtas.
Symtomen på fluoridförgiftning består främst av mag- och tarmbesvär, men kan även omfatta en rad hjärt-kärlproblem och neurologiska effekter. Elektrolytrubbningar är också vanliga vid fluoridförgiftning.
Vid oavsiktligt intag bör en substans som bromsar absorptionen av fluorid ges. Detta är oftast kalciumkarbonat, mjölk eller magnesiumhydroxid (så kallad mjölk av magnesia).
Exponering för starkt koncentrerade fluorsalter ska hanteras genom noggrann sköljning med vatten och genom att kontaminerade kläder tas bort omedelbart.
På akutmottagningen utförs aspiration via en tunn nässond. Svår fluoridförgiftning kräver magsugsaspiration inom en timme, om möjligt, på grund av den höga toxiciteten hos fluoridhaltiga föreningar.
Efter aspirationen följer magsköljning (lavage). Vissa kliniker rekommenderar en lösning med 1–5 procent kalcium, och sköljning med kalcium, mjölk av magnesia eller mjölk kan också vara gynnsamt. Eventuella kvarvarande kalciumbrister korrigeras med intravenös kalciumkloridlösning.
Aktivt kol är inte effektivt för att binda fluorider, men bör ändå administreras vid avsiktligt intag eftersom det finns risk för samtidig överdosering av andra ämnen.
Fall av avsiktligt fluoridintag ska alltid följas upp med en psykiatrisk konsultation för att utreda bakomliggande orsaker och säkerställa rätt stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online