Litium är ett grundämne som ofta används för att behandla bipolär sjukdom och depression. Patienter som står på litiumbehandling löper en hög risk för överdosering, eftersom det terapeutiska indexet för litium är relativt smalt – skillnaden mellan verksam dos och giftig dos är liten. Dosen måste därför övervakas noggrant, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion, eftersom kroppen framför allt gör sig av med litium via njurarna.
Mild litiumförgiftning kännetecknas av allmän svaghet, lätt förvirring och vilotremor (darrningar i vila). Måttliga fall uppvisar mer uttalade tremor, muskelryckningar och stupor. Svåra fall av litiumintoxikation kan leda till krampanfall, koma och kardiovaskulär kollaps.
Den terapeutiska dosen av litium ligger på 300–2700 mg per dygn, med en önskvärd serumnivå på 0,7–1,2 mEq/L. Koncentrationer över detta intervall kan betraktas som litiumförgiftning. Ett blodprov ger därmed ett tydligt underlag för hur omfattande behandlingen behöver bli.
Magpumpning (ventrikelsköljning) kan vara effektivt om den utförs inom en timme efter intaget. Aktivt kol har dock ingen effekt på litiumabsorptionen och bör endast användas om man misstänker att patienten samtidigt intagit något annat gift.
Detta läkemedel kan binda litium i tarmen och på så sätt förbättra elimineringen ur kroppen. Observera att hypokalemi (låg kaliumnivå) är en betydande biverkning som kräver uppföljning.
Akut intag av tidsfrigörande litiumpreparat (depåtabletter) kan kräva fullständig tarmrening. Hemodialys är i regel lämpligt för patienter med koncentrationer över 4 mEq/L, men även instabila patienter kan behöva dialys vid nivåer så låga som 2,5 mEq/L. Använd patientens mentala status som vägledning när behovet av dialys ska bedömas.
OBS: Misstänkt litiumförgiftning är alltid ett akut medicinskt tillstånd. Kontakta omedelbart sjukvården eller ring 112 vid allvarliga symptom. Denna information är endast avsedd som allmän kunskap och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online