DMPS, även känt under namnet Dimovol, är ett kelaterande läkemedel som används för att behandla förgiftning av tungmetaller, framför allt kvicksilver, arsenik och bly. Läkemedlet binder till de giftiga metallerna i kroppen så att de kan utsöndras via urinen. Biverkningarna av DMPS är oftast tillfälliga och avtar när behandlingen avbryts. Det är dock viktigt att känna till dem, eftersom vissa kan kräva medicinsk uppföljning.
I USA betraktas DMPS fortfarande som ett experimentellt läkemedel och har inte godkänts av FDA (Food and Drug Administration). Behandling med DMPS bör därför alltid ske under övervakning av kvalificerad sjukvårdspersonal.
Hudreaktioner som utslag och klåda är bland de vanligaste biverkningarna vid behandling med DMPS. Personer som får läkemedlet intravenöst kan dessutom uppleva irritation, rodnad eller ömhet på injektionsstället.
Under och kort efter administrering av DMPS kan blodtrycket tillfälligt sjunka. Detta kan ge symtom som yrsel, svimmelhet och i vissa fall svimningsanfall. Därför övervakas patientens blodtryck ofta noggrant under infusionen.
DMPS kan påverka hjärtats rytm. Vissa individer utvecklar takykardi, det vill säga en förhöjd hjärtfrekvens, medan andra drabbas av bradykardi, en sänkt hjärtfrekvens. Personer med befintliga hjärtproblem bör diskutera riskerna med sin läkare innan behandling inleds.
Efter behandling kan yrsel uppträda i form av vertigo – en känsla av att omgivningen snurrar eller att man själv rör sig trots att man står stilla. Detta kan påverka balansen och öka risken för fall, särskilt hos äldre.
Kelaterande medel binder inte enbart giftiga metaller utan kan även påverka kroppens essentiella mineraler som zink, koppar och järn. Om kelateringsmedlet dessutom tappar greppet om den giftiga metallen innan den hunnit utsöndras, finns risk för att giftet redistribueras i kroppen och orsakar ytterligare skada. Därför rekommenderas ofta mineralersättning och regelbundna laboratoriekontroller under behandlingstiden.
Vid längre behandlingsperioder kan kroppssekreter, som svett och urin, anta en obehaglig, svavelaktig lukt. Detta beror på att DMPS innehåller svavelgrupper som utsöndras från kroppen. Patienter som genomgår långvarig DMPS-behandling kan även uppleva minskad urinproduktion, vilket bör anmälas till behandlande läkare eftersom det kan tyda på njurbelastning.
Kontakta läkare om du upplever kraftig yrsel, bröstsmärta, oregelbunden hjärtritm, kraftig hudreaktion eller kraftigt minskad urinmängd under pågående behandling. Regelbundna kontroller av njurfunktion, elektrolyter och blodvärden är en viktig del av en säker kelateringsbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online