
Kronisk förgiftning innebär att kroppen utsätts för ett giftigt ämne under en lång tid. Till skillnad från en akut förgiftning uppstår symtomen inte direkt efter exponeringen, utan ofta först dagar, veckor eller till och med månader senare. Det gör att diagnosen kan vara svår att ställa, eftersom sambandet mellan exponeringen och besvären lätt missas.
Personer som drabbas av kronisk förgiftning blir gradvis sjuka, antingen efter långvarig exponering för låga halter av ett giftigt ämne eller efter korta, återkommande exponeringar över tid. Vid en akut förgiftning däremot uppträder kraftiga symtom redan inom minuter eller timmar efter att ämnet tagits upp i kroppen.
Kronisk förgiftning orsakas oftast av ämnen som kan lagras i kroppen och byggas upp över tid. Typiska exempel är kvicksilver, DDT och flera olika blyföreningar.
Ett av de allra vanligaste tecknen på kronisk förgiftning är en gradvis insättande utmattning som liknar kroniskt trötthetssyndrom. Den drabbade upplever en överväldigande och funktionsnedsättande trötthet samt en ständig känsla av att aldrig må riktigt bra. Sömnsvårigheter och muskelvärk, som drabbar olika muskelgrupper vid olika tillfällen, är också vanliga besvär.
När rester av det giftiga ämnet med tiden samlas i hjärnan kan en rad neurologiska symtom utvecklas. Vanliga exempel är plötsliga och oförutsägbara humörsvängningar, irritabilitet och utbrott av ilska som avlöses av perioder av djup nedstämdhet.
Ofta blir det även svårare med korttidsminnet och koncentrationen. I vissa fall försämras dessutom språkliga och finmotoriska förmågor – den drabbade kan ha svårt att hitta rätt ord i samtal eller uppleva problem med att skriva.
Den ackumulerade giften kan med tiden skada kroppens organ. De mest utsatta är levern och njurarna, vilket ger symtom som liknar dem vid lever- respektive njursvikt: gulsot (gulaktig hud och ögonvitor), trötthet, kräkningar eller diarré, oförklarlig viktnedgång samt förändrade urinvanor och förändringar i urinens mängd och utseende.
Om en gravid kvinna lider av kronisk förgiftning finns det risk att fostrets utveckling störas, vilket kan leda till fysiska eller neurologiska skador hos barnet. Ett välkänt exempel gäller gravida som äter stora mängder fisk som innehåller metylkvicksilver, exempelvis svärdfisk, tonfisk, makrill och tilefish.
I en studie från Minamata i Japan visade man att kvinnor som åt stora mängder sådan fisk under graviditeten ökade sitt fosters exponering för kvicksilver betydligt, vilket väsentligt höjde risken för att barnet föddes med cerebral pares eller andra neurologiska störningar.
Eftersom symtomen vid kronisk förgiftning är vaga och kommer smygande kan de lätt förväxlas med andra sjukdomar. Upplever du långvarig trötthet, neurologiska besvär eller tecken på nedsatt organfunktion och misstänker att du har varit utsatt för giftiga ämnen, kontakta vården för undersökning. Tidig upptäckt kan förhindra bestående skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online