Risken att utsättas för brott påverkas av en rad olika faktorer som rör både individen och den omgivning personen lever i. Forskningen inom kriminologin har identifierat flera så kallade viktimiseringsrisker – alltså omständigheter som gör vissa personer mer sårbara för brottslighet än andra. Nedan går vi igenom de viktigaste riskfaktorerna på individ- och miljönivå.
Vissa personliga omständigheter och livsvillkor ökar statistiskt sett sannolikheten för att en person blir offer för brott.
Ålder: Yngre människor löper betydligt större risk att utsättas för brott än äldre. Ungdomar och unga vuxna är särskilt utsatta för våldsbrott, stölder och överfall, delvis på grund av ett aktivare socialt liv på offentliga platser under kvälls- och nattetid.
Kön: Kvinnor är mer utsatta för sexuella övergrepp och våld i nära relationer än män. Män är dock oftare offer för fysiskt våld och överfall i det offentliga rummet, vilket visar att könet spelar roll på olika sätt beroende på brottstyp.
Etnicitet: Forskning från bland annat USA visar att afroamerikaner och hispanics i högre grad utsätts för våldsbrott än vita personer. Detta hänger ofta samman med socioekonomiska skillnader och boendesegregation snarare än etnicitet i sig.
Socioekonomisk status: Personer som lever i ekonomiskt utsatta situationer är mer sannolika att bli brottsoffer än mer bemedlade personer. Fattigdom innebär ofta boende i områden med högre brottslighet samt färre resurser för skydd och återhämtning.
Substansmissbruk: Personer som missbrukar alkohol eller droger löper ökad risk att utsättas för brott. Berusning minskar förmågan att bedöma risker, och missbrukare befinner sig dessutom ofta i miljöer där brottsligheten är hög.
Psykisk sjukdom: Människor med psykisk ohälsa är överrepresenterade bland brottsoffer. Sårbarheten kan bero på nedsatt omdömesförmåga, social isolering samt att gärningspersoner uppfattar dem som lättare mål.
Kriminell bakgrund: Personer som tidigare dömts för brott löper även större risk att själva bli offer för brott. Detta kallas ibland för ”livsstilsteorin” – en riskfylld livsstil ökar exponeringen för både brottslighet och viktimisering.
Även den fysiska och sociala miljön spelar en avgörande roll för hur brottsbenäget ett område är.
Områdesfattigdom: Bostadsområden med hög fattigdom har generellt högre brottsnivåer. Ekonomisk stress, arbetslöshet och begränsade framtidsperspektiv bidrar till en ogynnsam utveckling i dessa områden.
Områdesoordning: Områden präglade av vandalisering, nedskräpning och graffiti signalerar att ingen bryr sig om platsen – något som enligt den så kallade ”trasiga fönster-teorin” kan locka till ytterligare brottslighet.
Låg social sammanhållning: I grannskap där invånarna inte känner varandra, saknar förtroende för varandra och inte deltar i lokala aktiviteter är brottsligheten oftast högre. En stark social gemenskap fungerar som ett informellt skydd mot brott.
Vapentillgång: Regioner med ett högt antal skjutvapen per capita uppvisar oftast högre mordfrekvens. Ju lättare det är att få tillgång till dödligt våld, desto allvarligare blir konsekvenserna av konflikter.
Kombinationen av individuella faktorer – som ålder, kön, socioekonomi och livsstil – och miljöfaktorer, exempelvis fattigdom, oordning och svag social sammanhållning i bostadsområdet, avgör i hög grad risken för att bli offer för brott. Genom att förstå dessa samband kan förebyggande insatser riktas mot både sårbara individer och utsatta områden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online