Fettvävnad är den anatomiska och fysiologiska termen för kroppsfett. Långt från att vara inert lager, är det en dynamisk, metaboliskt aktiv endokrin organ bestående primärt av adipocyter (fettceller) inbäddade i en kollagenös matrix med riklig vaskulär och neural forsyning.
Typer och lokalisationer
- Vit fettvävnad (WAT): Dominerar hos vuxna; lagrar energi som triglycerider. Subkutan (under hud: buk, lår, sätte) och visceralt (runta organ: omentum, mesenterium, perirenalt).
- Brun fettvävnad (BAT): Rika på mitokondrier; producerar värme via icke-skivande termogenes. Framträdande hos spädbarn; kvarstår hos vuxna (hals, supraklavikulärt, paravertebralt).
- Beige/brite fettvävnad: Inducerbar inom WAT; delar termogena egenskaper med BAT.
Vesentliga funktioner
- Energilagring: Triglycerider ger 9 kcal/g; kroppens största energireserv.
- Termisk isolering: Subkutan fett minskar värmeförlust.
- Mekaniskt skydd: Skyddar organ (perirenalt fett), fotsulor, handflator.
- Endokrin signalering: Utsöndrar adipokiner—leptin (mättnad), adiponektin (insulinkänslighet), resistin, TNF-α, IL-6—som reglerar aptit, metabolism, inflammation och vaskulär funktion.
- Immunmodulering: Fettvävnad-residenta immunceller (makrofager, T-celler) länkar fetma till kronisk inflammation.
Klinisk relevans
Överflödigt visceralt fett driver metabolt syndrom, insulinresistens, typ 2 diabetes och kardiovaskulär sjukdom. Lipodystrofi (förlust av fettvävnad) orsakar paradoxalt liknande metaboliska rubbningar. Förståelse för fettvävnadens biologi är central för fetmamedicin och metabolisk hälsa.
