Stamning är en talstörning som kännetecknas av ofrivilliga avbrott i talet genom förlängda ljud, syllabler eller ord. Även om stamning oftast förknippas med ofrivillig upprepning av ljud omfattar den även onormala pauser före talet – så kallade blockeringar – samt ofrivillig förlängning av vissa ljud. Svårighetsgraden varierar kraftigt: vissa personer uppvisar endast en mindre skillnad i sitt talsätt, medan andra stamar så mycket att muntlig kommunikation blir helt omöjlig. Stamning delas in i olika grundtyper beroende på vad som ligger bakom talstörningen.
Den vanligaste formen av stamning förekommer hos barn och anses vara utvecklingsbetingad – det vill säga en naturlig del av språkutvecklingen. Små barn, främst mellan 2 och 6 års ålder, stöter ofta på svårigheter när de försöker uttrycka sig. Detta kan leda till stamning när barnet söker efter rätt ord. Pojkar drabbas oftare av utvecklingsbetingad stamning än flickor. I de flesta fall växer barnet ur besvären allteftersom de verbala förmågorna börjar motsvara kraven i vardagligt tal.
En annan vanlig typ är neurogen stamning. Den uppstår när signalerna mellan hjärnan, nervsystemet och musklerna störts. Tal är en komplex samordning av muskelrörelser som involverar andning, fonation (ljudbildningen i stämbanden) samt artikulation via halsens, gommens och munens muskler. Neurogen stamning uppstår när hjärnan inte lyckas koordinera dessa komplexa rörelser korrekt. Den vanligaste orsaken är hjärnskada, exempelvis till följd av stroke, eller nervskador, och svårighetsgraden kan variera kraftigt.
Stamning som varken bedöms ha en utvecklingsmässig eller neurogen grund klassificeras som psykogen – alltså med ursprung i psyket eller den mentala aktiviteten. Tidigare trodde man att de flesta fall av stamning var psykogena, men idag anses dessa bara utgöra en minoritet av fallen. Det finns visserligen vanliga känslomässiga problem kopplade till stamning, som rädsla för att tala inför publik, träffa främmande människor eller prata i telefon, men dessa antas bero på själva talstörningen och inte på någon större psykisk störning.
Psykogen stamning är ovanlig men förekommer. Vissa former av psykisk ohälsa eller extrema psykologiska trauman kan utlösa stamning hos vuxna. Däremot har teorin om att föräldrars beteende – exempelvis negativa reaktioner eller hård bestraffning av ett barns talsvårigheter – skulle kunna orsaka stamning kunnat motbevisas.
Länge har man misstänkt att gener spelar en roll vid utveckling av talstörningar som stamning. Eftersom stamning ofta går igen i familjer finns det empiriska belägg för att arvet är av betydelse. Trots detta är det i studier av ärftlig stamning oftast svårt att skilja genetiska faktorer från miljöfaktorer, vilket gör forskningsläget oklart. Vidare har stamning kopplats till vissa specifika gener, men en definitivt bevisad genetisk orsak till stamning återstår fortfarande att fastställa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online