För att en person ska få diagnosen utvecklingsstörning måste två kriterier vara uppfyllda. Det första är ett resultat under genomsnittet vid ett intelligenstest. Det andra är en bestående begränsning i förmågan att hantera vardagslivets färdigheter, såsom att klä på sig, ta hand om sig själv, kommunicera samt delta i åldersanpassad lek eller utbildning. Begreppet "intellektuell funktionsnedsättning" har idag ersatt det äldre uttrycket "mental retardation", men båda termerna används fortfarande. Utvecklingsstörning indelas i fyra olika grader, som bestäms utifrån personens intelligenskvot (IQ).
Ett IQ-värde under 20–25 i kombination med kraftigt begränsad förmåga att klara det dagliga livet definierar en djup utvecklingsstörning. Människor med denna diagnos bor ofta i gruppbostäder eller hos familj, med omfattande stödinsatser. Detta stöd kan omfatta hjälp med hushållet, personlig vård samt stöd vid fritids- och rekreativa aktiviteter. I USA kräver federal och delstatlig lagstiftning att lokala skoldistrikt erbjuder individuellt anpassat pedagogiskt stöd till barn i åldern 3–21 år. Stödet varierar men kan innefatta anpassade skoluppgifter, hjälp med matning och toalettbesök samt arbets-, tal- och fysioterapi.
Ett IQ-värde mellan 20 och 40, tillsammans med begränsningar i de dagliga livsfärdigheterna, kännetecknar en svår utvecklingsstörning. Generellt sett bor personer med svår utvecklingsstörning i gruppbostäder eller privata hem, med stöd när det gäller arbete, hushållsgöromål och fritidsaktiviteter. Det lokala skoldistriktet erbjuder individuellt anpassat stöd till barn i åldern 3–21 år. Det pedagogiska stödet omfattar ofta en assistent i det vanliga klassrummet, som ger individuell hjälp inom områden där behovet finns samt träning i praktiska vardagsfärdigheter. Utredningar avgör dessutom behovet av arbets-, fysisk- eller talterapi.
Begränsade vardagsfärdigheter och ett IQ-värde mellan 35 och 55 är typiskt för en måttlig utvecklingsstörning. Personer med denna grad bor oftast i privata hem. Samhällets stödinsatser varierar beroende på individuella behov men kan omfatta hjälp med yrkesutbildning och jobbsökande samt stöd i privatekonomiska frågor. Barn i åldern 3–21 år placeras i den vanliga undervisningsmiljön med assistentstöd vid behov. Skolarbetet anpassas efter barnets individuella förutsättningar, och vissa barn kvalificerar sig även för arbets-, fysisk- och talterapi.
Begränsningar i de dagliga livsfärdigheterna tillsammans med ett IQ-värde mellan 50 och 70 uppfyller kriterierna för diagnosen lindrig utvecklingsstörning. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar boendet i eget hem utan assistans, medan andra behöver viss hjälp. Vanligtvis är det familjemedlemmar som bistår, ofta med planering, inköp och transporter. Barn i åldern 3–21 år får individuellt anpassade insatser från det lokala skoldistriktet. Ofta behövs bara små anpassningar av skoluppgifterna, men förlängd tid för att slutföra uppgifter och extra handledning hjälper vanligtvis eleven att lyckas.
Sammanfattningsvis varierar både förmågor och behov av stöd kraftigt mellan de fyra graderna. En individuell bedömning är därför alltid avgörande för att ge rätt stöd i vardag, skola och arbetsliv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online