Medicinska aspekter av funktionshinder – så definieras ett funktionshinder

Varken Social Security Administration (SSA) – den amerikanska socialförsäkringsmyndigheten – eller Equal Employment Opportunity Commission (EEOC), som är USA:s motsvarighet till en diskrimineringsmyndighet, förtecknar uttömmande vilka funktionsnedsättningar som räknas som funktionshinder. I stället kan myndigheterna utreda om ett tillstånd utgör ett funktionshinder genom specifik medicinsk dokumentation från legitimerade läkare.

Att tänka på vid bedömningen

SSA definierar funktionshinder som en oförmåga att utföra betydande förvärvsarbete till följd av en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. För att tillståndet ska kvalificera måste det antingen leda till döden eller pågå i minst tolv månader. Enligt SSAs definition grundar sig ett funktionshinder på en fysiologisk, anatomisk eller psykologisk skada som kan visas genom kliniska diagnoser. Den enskildes egen beskrivning av sitt tillstånd måste styrkas med laboratoriefynd eller med professionella diagnoser baserade på personens symtom.

Typer av funktionsnedsättningar

Enligt EEOC är ett fysiskt eller psykiskt funktionshinder en fysiologisk kondition som orsakar kosmetisk vanställighet, anatomisk förlust, neurologiska eller muskuloskeletala skador samt degeneration av organ eller vävnader. Det innebär att bedömningen omfattar både synliga och osynliga tillstånd, från rörelsehinder och organsjukdomar till neurologiska och psykiska funktionsnedsättningar.

Vad som inte räknas som funktionsnedsättning

Vissa tillstånd erkänns inte federalt som medicinska funktionsnedsättningar, bland annat homosexuella läggningar, bristande formell utbildning samt straffregister från fängelsevistelser. Även om svår fetma kan betraktas som ett funktionshinder krävs enligt den vedertagna medicinska definitionen att personens kroppsvikt är minst dubbelt så hög som hos en person med normal kroppsstorlek. Detta illustrerar hur strikt gränsdragningen kan vara mellan ett allvarligt medicinskt tillstånd och ett tillstånd som inte omfattas av lagstiftningen.

Sammanfattningsvis bygger bedömningen av funktionshinder på noggrann medicinsk dokumentation snarare än på fasta listor över godkända diagnoser. För den som ansöker om stöd eller skydd mot diskriminering är det därför avgörande att kunna uppvisa kliniska undersökningar, laboratorieresultat och läkarutlåtanden som tydligt visar funktionsnedsättningens karaktär och varaktighet.