USA:s lagstiftning för specialundervisning definierar utvecklingsstörning, numera kallad intellektuell funktionsnedsättning, som en betydande nedsättning av den intellektuella förmågan i kombination med brister i adaptivt beteende. Tillståndet kan uppkomma under barnets utveckling och påverka inlärningen i skolan väsentligt.
Enligt Merck ansåg läkare att termen "mental retardation" var så stigmatiserande att den först ersattes med "mentalt handikapp" och därefter med "intellektuell funktionsnedsättning". Enligt National Dissemination Center for Children with Disabilities lever över 600 000 barn med en intellektuell funktionsnedsättning.
De flesta fall av intellektuell funktionsnedsättning uppstår under eller strax efter graviditeten. Vissa fall orsakas av onormala gener eller kromosomavvikelser, som vid Downs syndrom eller Tay-Sachs sjukdom, där den intellektuella funktionsnedsättningen ofta förekommer samtidigt.
Bristfällig prenatal vård kan också ligga bakom, till exempel om mamman konsumerar stora mängder alkohol vilket kan leda till fetalt alkoholsyndrom (FAS), eller om hon drabbas av preeklampsi under andra eller tredje trimestern. Barn kan även utveckla tillståndet på grund av syrebrist i samband med förlossningen, eller senare i barndomen till följd av undernäring, infektioner som mässling eller hjärnhinneinflammation, eller en allvarlig huvudskada.
Vissa föräldrar kan lägga märke till synliga tecken redan när barnet är spädbarn, exempelvis ett ovanligt stort eller litet huvud, eller missbildningar på händerna. De flesta tecken blir dock inte tydliga förrän barnet når förskoleåldern.
Barn med en intellektuell funktionsnedsättning kan tala långsamt och endast i korta meningar med några få ord. De har ofta svårt att vara självständiga och att klä sig själva. Frustration kan lätt leda till raseriutbrott, och vissa barn slår andra barn i sina utbrott. Eftersom föräldrar och lärare sällan fokuserar på språklig och kognitiv utveckling förrän i förskoleåldern, är det ofta då diagnosen först ställs.
Ett team av experter, bestående av en barnneurolog, psykolog, logoped och terapeuter, utvärderar barnet genom att testa den intellektuella förmågan och fastställa orsaken till tillståndet. Även om orsaken ofta är irreversibel kan den hjälpa till att kartlägga behandlingsplanen och avgöra om barnet har flera samtidiga funktionsnedsättningar.
Vissa barn har också fysiska funktionsnedsättningar som cerebral pares, eller språkstörningar som dyslexi. Läkarna genomför en tredelad utvärdering som består av föräldraintervjuer, observationer av barnet och standardiserade tester. Exempel på tester är Wechsler Intelligence Scale for Children-IV, som mäter intellektuellt resonemang, och Vineland Adaptive Behavior Scales, som bedömer färdigheter för ett självständigt liv samt språk och motorik. Läkarna måste kombinera och analysera all data innan de kan komma fram till en diagnos.
Mild grad (IQ 52–69): Barn under sex år kan utveckla språk och sociala färdigheter med endast något försenad motorisk utveckling. Äldre barn och tonåringar kan lära sig motsvarande ungefär en grundskolenivå fram till slutet av tonåren.
Måttlig grad (IQ 36–51): Små barn lär sig att prata och gå men har stor nytta av stöd, medan äldre barn och tonåringar ofta klarar en elementär skolkurs och utvecklar viss social kompetens.
Svår grad (IQ 20–35): Små barn har svårt med koordinationen och kan bara säga några få ord, medan äldre barn och tonåringar kan lära sig dagliga rutiner om de upprepas ofta.
Djup grad (IQ 19 eller lägre): Alla åldersgrupper har mycket begränsade kommunikations- och motoriska färdigheter.
Ett tvärprofessionellt team hjälper familjen att ta fram den bästa handlingsplanen. Barn mår oftast bäst av att bo hemma hos sina föräldrar, men vid en svår funktionsnedsättning kan extra personlig vård och omsorg vara till stor hjälp.
National Dissemination Center for Children with Disabilities rekommenderar att föräldrar utbildar sig om tillståndet och går med i en stödgrupp för att utbyta erfarenheter med andra föräldrar i samma situation. Att placera barnet i en specialpedagogisk undervisningsmiljö ger möjlighet till det extra stöd som behövs. Be gärna läraren förklara sakta och dela upp instruktioner i mindre steg, så att barnet bättre hinner förstå och följa med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online