Torrögon-syndrom är ovanligt hos yngre barn, men det förekommer. Symtomen kan vara lika smärtsamma och besvärande som hos vuxna. Eftersom läkare ofta missdiagnostiserar tillståndet hos barn är det viktigt att rapportera alla symtom och noga lyssna på vad ditt barn berättar.
Torrögon-syndrom är en störning i tårfilmen – det skyddande skikt som normalt håller ögat fuktigt. Vid torrögon-syndrom kan ögat antingen inte producera tillräckligt med tårar, eller så består tårarna av beståndsdelar som gör att de avdunstar direkt. Tillståndet leder till minskad tårproduktion och en störning i produktionen av det slemskikt som normalt finns i tårfilmen.
De flesta patienter får endast lindriga till måttliga symtom, men svåra fall kan vara extremt smärtsamma och kräver i vissa fall kirurgisk behandling för att ögat inte ska torka ut.
Patienter med torrögon-syndrom rapporterar ofta ihållande torrhet i ögonen, en brännande eller rivande känsla, suddig syn, en sandig eller filmig känsla i ögonen, ljuskänslighet samt rodnad eller en känsla av främmande kropp – det känns som om något har fastnat i ögat.
Ett barn kanske inte klagar på torrhet i och runt ögat, men beskriver oftast irritation, sveda, rivning och klåda. Föräldrar bör också uppmärksamma miljöfaktorer som kan tyda på torrögon-syndrom. Barnet kan till exempel säga att symtomen förvärras under en flygresa eller under en vistelse på en torr och blåsig plats.
För att undvika att ditt barn feldiagnosticeras bör du vara beredd att svara på frågor om barnets normala ögonbeteende – sover barnet till exempel med öppna ögon? Föräldrar bör också kunna redogöra för om barnet lider av någon sjukdom som påverkar huden, lederna, mag-tarmkanalen eller luftvägarna.
Det är även möjligt att en pågående medicinering bidrar till barnets ögonbesvär – även den informationen bör lämnas till läkaren. Slutligen kan strålbehandling eller cellgiftsbehandling skada de körtlar som ansvarar för tårsekretionen, vilket också är viktigt att informera om.
För att bekräfta diagnosen torrögon-syndrom kommer läkaren sannolikt att utföra ett Schirmer-test, en undersökning som mäter mängden tårar i ögat med hjälp av en tunn remsa av filterpapper som placeras i ögonvrån.
De flesta fall av torrögon-syndrom hos barn orsakas av ett av flera underliggande tillstånd:
Mucinbrist drabbar de körtlar som producerar tårarnas slembeståndsdelar. Brist på denna viktiga komponent destabiliserar tårfilmen och gör att ögat torkar ut. Se till att barnet får i sig tillräckligt med vitamin A dagligen, eftersom A-vitaminbrist (xeroftalmi) och infektioner som trakom kraftigt kan påverka mucinskiktet i tårfilmen.
Lipidbrist kan också bidra till torrögon-syndrom. De meibomska körtlarna, eller tarsala körtlarna, står för den oljiga delen av tårfilmen. En minskning av detta skikt gör att tårfilmen avdunstar snabbare, vilket förvärrar besvären. Strålbehandling eller cellgiftsbehandling kan orsaka förlust av meibomska körtlar, vilket ofta leder till allvarlig brist på detta lipidlager.
Andra vanliga orsaker till torrögon-syndrom inkluderar långa perioder av ansträngande ögonaktivitet, som att titta på tv, läsa eller använda dator, torr eller dammig luft, vissa mediciner samt långvarig användning av kontaktlinser.
Torrögon-syndrom hos barn kan ofta behandlas effektivt med enkla åtgärder hemma:
Att applicera en kombination av antibiotikum och kortikosteroid på lockkanten i små mängder kan dessutom hjälpa till att behandla tillståndet. Kontakta alltid barnläkare eller ögonläkare innan behandling påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online