Färgblindhet, även kallat färgseendefekt, drabbar cirka 8 procent av alla män och ungefär 0,5 procent av kvinnor i USA, enligt Prevent Blindness America. De flesta personer med färgblindhet kan se vissa färger, och endast ett mycket litet antal kan inte uppfatta någon färg alls.
Fotoreceptorerna i ögats näthinna ansvarar för förmågan att skilja mellan olika färger. Dessa fotoreceptorer, som kallas tappar, innehåller ljuskänsliga pigment som gör det möjligt att känna igen färger. När tapparna saknar några av dessa ljuskänsliga pigment försämras förmågan att se vissa färger.
Röd-grön färgseendefekt innebär att man har svårt att känna igen röda och gröna färger samt nyanser av dessa. Personer med denna defekt kan ofta se rött eller grönt till viss del, men har svårt att identifiera färgerna beroende på hur ljusa eller mörka de framstår. I svåra fall kan dessa färger upplevas som grå.
Blå-gul färgseendefekt är en mer allvarlig form som påverkar förmågan att känna igen blått och gult. Personer med denna typ kan också ha en samtidig röd-grön färgseendefekt. I de mest allvarliga fallen kan den drabbade vara helt färgblind och inte kunna se några färger alls. Detta sällsynta tillstånd kallas akromatopsi och innebär att personen endast kan se nyanser av grått samt svartvitt.
Symtomen på färgseendefekt blir ofta tydliga i samband med att barnet börjar förskolan eller skolan. Barn med defekten har svårt att korrekt identifiera vissa färger. Det är dock inte alltid lätt för föräldrar att upptäcka färgblindhet, eftersom barn ofta kompenserar för sitt tillstånd. Om ett barn vet att himlen är blå kan hen ange himlens färg utan att faktiskt se färgen blå.
Finns det färgblindhet i släkten bör du nämna detta för din barnläkare, som kan bedöma om en undersökning behövs.
I de flesta fall är färgblindhet ärftlig och ärvs ofta från mor till son via ett recessivt gen kopplat till X-kromosomen. Sjukdomar eller skador på synnerven eller näthinnan kan också orsaka färgblindhet, liksom multipel skleros, glaukom, diabetes, leukemi, makuladegeneration, alkoholism, sicklecellanemi samt Alzheimers och Parkinsons sjukdomar.
Läkemedel mot hjärtsjukdomar, infektioner, högt blodtryck och nervsjukdomar kan även ge upphov till färgseendefekt. Hos vissa människor gulnar dessutom ögats lins med åldern, vilket påverkar hur färger uppfattas.
En undersökning för färgblindhet utförs genom att du får titta på en serie bilder bestående av prickar. I mitten av bilderna finns siffror i rött, blått och grönt. Har du en färgseendefekt kommer du inte att kunna se dessa siffror.
Det finns idag ingen bot mot färgblindhet, men det går att lära sig kompensera för färgförlusten på flera sätt. Tonade glasögon kan göra det lättare att skilja mellan färger, och många upptäcker att de kan urskilja färger utifrån hur ljusa eller mörka de är. Att memorera vissa färgordningar kan också hjälpa. Att exempelvis komma ihåg att rött ljus alltid sitter överst i en vertikal trafiksignal och grönt längst ner hjälper personer med färgblindhet att hantera vardagen trots nedsatt färgseende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online